Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 FÖRSTA MOSEBOK 3: 15 —17
J Denna skall söndertrampa ditt hufvud och du skall stinga
den i hälen.»
16 <Och> till kvinnan sade han;
»Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du
blifver hafvande; med smärta skall du föda dina barn.
Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda
öfver dig.»
17 Och till <mannen> sade han: »Eftersom du lyssnade
slag åt hans hufvud. Grundt:s ord för »sönderkrossa» och »stinga»
äro till utseendet samma verb, med betydelsen »sönderkrossa» eller
»fiendtligt eftertrakta». Men måhända föreligga här två olika verb.
Det är sedan gammalt vanligt att i detta ställe se ett första löfte,
ett protevangelium. Och till en viss grad innebär ordet ett löfte:
Människan har blifvit smittad af det onda och därför träffas äfven
hon af förbannelsen (v. 16 ff.) Men hon är dock icke helt
underkufvad af dess makt, hon har tvärtom förmåga att strida däremot
och skall göra bruk af denna förmåga. Texten talar dock icke om
att någon särskild representant för mänskligheten skall föra denna
strid till ett slutligt mål, kvinnosäden är hela kvinnans afkomma,
ett ormsting i hälen kan ock vara lika dödligt som ett krossande
alag i hufvudet, och utsagan slutar ej med: »denna skall söndertrampa
ditt hufvud»1 utan med: »du skall stinga den i hälen». Men, såsom
man träffande sagt, en af Gud förordnad strid kan dock icke vara
utsiktslös. Om därför en representant för kvinnosäden under sin
kamp mot ormen varder stungen, och stungen dödligt, så kan denna
död ej betyda undergång för det goda utan dess seger. Men orden
äro talade i största allmänhet och måste därför tolkas så, att de ej
utesluta alla de andras strider och segrar öfver det onda. V. 16
saknar i hebr. inledande: och, men med de gamla öfversättningarna
torde vi här böra läsa ett sådant. Straffdomen öfver kvinnan lyder
eg: »Jag skall göra din vedermöda och ditt hafvandeskap stora,»
bereda dig smärta, när du blir hafvande. Måhända stod dock
i st. för »ditt hafvandeskap» (veherönek) ett ord med betydelsen
»vånda», »suckan» t. ex. vehegjönek; så har G läst. Sålunda: »Jag skall
låta dig utstå mycken vedermöda och suckan». Denna skall framför
allt bestå däri, att hon skall under smärta föda barn. Och vedermödan
skall på samma gång utgöra hennes åtrå, så visst som hon åtrår sin
man. Och mannen skall nu dessutom låta henne känna sitt
herravälde, så att hon alltså icke längre står såsom hans jämlike (2: 23)-
1 Grundt :s ord för "denna" (som har afseende på kvinnosäden men af
Vulgata hänfördes till kvinnan, ipsa) hänföra katolska exegeter till Maria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
