Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 FÖESTA MOSEBOK 2—3
är ovisst; de hornlika prydnaderna i hufvudet tyda snarare på
gudar än på människor. Bakom den ena synes en orm med
hufvudet upplyft till lika höjd med den ena gestalten. Då
någon text, som kunde tjäna till förklaring af bilden, hittills
icke blifvit funnen, kan man tillsvidare icke räkna med denna
bild. — Så mycket viktigare är, att vi inom Gamla
testamentet själft, hos den i Babylonien verkande profeten Hesekiel
påträffa en föreställning om Eden med Guds lustgård och ett
där begånget syndafall, som tydligen förråder en långt mera
ålderdomlig och mytologisk karaktär än berättelsen i 1 Mos.
2 f. I sin skildring af konungen i Tyrus talar profeten om
Eden, Guds lustgård, där de härligaste träd växa. Midt i
denna lustgård lefde en gång ett väsen, ostraffligt från den
dag det skapades, klädt i en strålande dräkt, vandrande bland
ädelstenar och personligen utmärkt för skönhet och vishet.
Men så förhäfde det sig och föll och störtades på grund häraf
från gudaberget ned på jorden. I detta sammanhang
förekommer ock keruben; enligt den hebr. texten är han
människan (konungen af Tyrus), men detta är sannolikt ett textfel.
De gamla Öfversättningarna (G S) låta människan, halfguden,
vara tillsammans med keruben. Se Hes. 28:13—17. Det är
tydligt, att profeten här tillämpat en urgammal föreställning
på konungen af Tyrus. — Här ligger, som man ser, paradiset,
på gudaberget, alltså icke på jorden. Och till den himmelska
världen förlägges det ock, när det i den senare litteraturen
återkommer. Den bibliska berättelsen låter, i motsats till de
andra folkens tal om en liknande gudaträdgård, paradiset (se
till 2: 8), icke försvinna, och just därför kan det komma åter
i världsfulländningens tid. Och här uppträda äfven i dess
sällskap lifvets träd och keruberna. 4 Esra 8: 52 heter det om
dem, som få del af den tillkommande världens salighet: »Ty
för eder är paradiset öppnadt, lifvets träd planteradt.» Jfr
etiop. Hen. 25: 4 f.; Uppb. 2: 7; 22: 2; Luk. 23: 43; 2 Kor. 12: 4.
I den etiopiska Henoksboken (14:11, 18 m. fl.) äro keruberna
bland de högsta änglarna som omgifva Guds tron. Besläktade
med keruberna äro sannolikt de fyra »djur» (1. lifs väsen), som
i Uppb. omgifva Gud, se TJppb. 4:6—8 m. fl. Lägges nu
härtill, att 6. ormen hos flera folk framställes som ett
mystiskt, halft gudomligt, halft demoniskt väsen (jfr Matt. 10:16),
så inser man lätt, att den israelitiska berättelsen ingalunda
fallit direkt ned från himmelen, utan att den, i likhet med
hvad som gäller rörande kap. 1, är att betrakta som uttryck
för en utomordentlig omskapelse, i hvilken de med öfriga folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
