Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SWEDENBOBGS FÖRSTA VERKSAMHETSPERIOD 55
ärelystnad men ock med en rättframhet och klokhet, som
vinner sympati. Dessa egenskaper framträda äfven i den
kontrovers, som han hade med Benzelius angående den af B. 1708
utgifna boken om de skandinaviska helgonen, författad 1623
af Sigismunds hofkaplan Joannes Vastovius, hvilken bok
B. ville att S. skulle sprida i England. S. hade kritiserat
innehållet såsom vidskepligt, hvilket väckte Benzelii förtrytelse;
S. svarade då, att bokens vidskeplighet ej behöfde minska dess
värde för forskningen; »religionen afhänder aldrig scriptorem
sitt beröm uti historicis. . . . Där min brors lilla dalklipping
skulle i hastighet kallas en liten rostig kopparbit, afgar icke
därigenom den intrensic value, som den uti sig bär, utan fast
mer därigenom tilltager» — en modern historiskt-kritisk
reflektion. Särskildt vaken var S:s kritik gentemot engelsmännen,
hvilka han alls icke synes ha uppskattat så som under sin
senare religiösa period. Professor Elvius hade per bref frågat
S. bl. a. om engelsmännens omdöme om Newtons
gravitationslära, mot hvilken Elvius liksom i allmänhet ännu de
carte-sianskt sinnade svenska vetenskapsmännen stodo i opposition;
därpå svarade S.: »därutinnan må ingen engelsman rådfrågas,
qvia csecutit in suis; och vore ett crimen att draga dem in
dubium.» Och i samband med att han ej vann godkännande
för sin ofvannämnda longitudberäkning skref han: »som jag
här i England hos det civilt högfärdiga folket ej funnit stort
encouragement, ty har jag det separerat till andra orter».
Det var denna sista sak, som kom S. att bryta upp från
England efter fulla två års vistelse därstädes (icke ett år, som
S. själf uppger i sitt resediarium och efter detta nästan alla
S-biografier). Han hade länge längtat ifrån England, där han icke
lyckades få sin metod allmänt erkänd och prisbelönad, till
Frankrike, där han säkert väntade större förståelse, om ej
annat så på grund af fransmännens afundsjuka mot
engelsmännen, och där han äfven ville lära sig »det behagfulla och
gagneliga» franska språket. Ekonomiska svårigheter hade
emellertid stått i vägen. Här röra vi vid den ömtåligaste
punkten under S:s utrikesresa. Biskop Swedberg uppskattade
sannolikt icke sonens till synes föga fruktbara matematiska
studier i England, och hade för öfrigt föga mynt till öfvers,
då han gjorde öfver med det mesta af sin inkomst på
tryckning af sina böcker, därvid icke skonande ens barnens
enskilda förmögenhet. En sådan fanns nämligen. Då Emanuels
morfader dog, delades 1693 arfvet efter denne mellan de fyra
efterlefvande döttrarna, dock så, att dottern Saras (Behm) del
gick direkte till hennes barn. Emanuel och hans syskon fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
