Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANVISNINGAR OCH BÅD OM GAMLA TESTAMENTET 69
mänhet visste. Psalmisten har nöjt sig med någonting i mångens
ögon mycket enkelt, för att ej säga, otillfredsställande. Han
har midt i den hårda verklighetens nöd gripit Gud som sin
räddningsklippa och sin tröst, utan att närmare göra sig reda
för allt, hvad denna tröst innebär för det kommande.»
»Därför beder Psalmisten Gud om hjälp att kunna betänka,
huru kort och förgängligt lifvet är för honom själf, såsom för
andra människor; det är icke längre än en »handsbredd» eller
mera varaktigt än en »vindfläkt». Människans lif är som en
»drömbild», och hvad hon sträfvar efter är också ej mer än en
dröm, ty hon vet ej, hvem som skall få njuta det hon samlat
(v. 5-7).
»I denna förgänglighet, i denna lifvets korthet och nöd
måste psalmisten förtvifla, om han ej hade Gud att fly till.
»Och nu» — då lifvet är blott en drömbild, som så bedrager
och gäckar — »hvad förbidar jag»? frågar han och svarar;
»Till dig allena står mitt hopp» (v. 8). I detta hopp allena
ligger den kraft, som kan uppehålla honom, och han beder om
hjälp att rätt kunna besinna lifvets korthet för att i sanning
kunna frigöra sig från allt mänskligt hopp och kasta sig helt
på Gud. Jorden erbjuder ingen glädje, döden och grafven
öppna ej heller för hans tro portarna till någon ersättning för
jordelifvets försakelser i ett kommande lif. Då kastar sig tron
helt i Guds armar. Häri ligger det utomordentliga i denna
troshandling.»
»För oss, som kunna se på denna handling i Nya
testamentets ljus, är det ej svårt att förstå, att den som utförde den
tog steget från jorden till himmelen, från förgänglighetens värld
till evighetens. Men han, som tog detta steg, han hade icke
samma belysning hvarken öfver jorden eller himmelen som vi.
Han behöfde bedja om Guds särskilda hjälp till att rätt besinna
jordelifvets korthet och så befrias från hvarje fäste däri, endast
för att kunna taga det stora språnget i Guds armar. Lifvet
på jorden var för honom likasom för Gamla testamentets barn
i allmänhet det mest verkliga, för att ej säga det enda verkliga;
men det hade blifvit så fullt af lidande, att han behöfde erinra
sig dess korthet och förgänglighet för att kunna helt
tillgodogöra sig den enda tröst som han kände till: att förtrösta på
Gud».1
Men när psalmisten sålunda ställer sitt hopp till Gud, så sker
det med den bönen, att han måtte »befria honom från alla hans
öfverträdelser och icke låta honom blifva till smälek för dåren»
1 Ur min skrift: »Bibliska föredrag för ungdom» sid. 119 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
