Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 FÖRSTA MOSEBOK 4: 1 —16
som mötte honom skulle slå honom ihjäl. 16Så gick Kain
bort från Jahves ansikte och bosatte sig i Nob öster om Eden.
bort från Edens närhet, där Jahve fortfarande tankes bo, och
bosätter sig i landet Nob, som lika litet som Eden bör uppfattas som
någon sträng geografisk beteckning, äfven om dess läge här
bestämmes »öster om Eden»; dess innersta mening är troligen antydd genom
de hebr. orden för »ostadig och flyktig» na vänäd (v. 12, 14), således
ungefär: de hemlösas land.
Styckets religiösa grundtankar. Berättelsen om Kain
och Abel torde ha utgjort en urgammal beståndsdel af det
åskådningsmaterial, som stod Israel till buds för att undervisa
barn och ungdom om människornas högsta plikter mot
hvarandra, om samhällets grundvalar, syndens faror och svåra följder.
För ett sådant syfte var stycket också särdeles passande;
det utgör en kort och ändock liffull teckning ur lifvet, och
dess verkan förhöjes däraf, att bilden är fullständig och icke
lämnar någon sida obelyst. För det första visar berättelsen,
att syftet med all gudstjänst bör vara godt och rent, om Gud
skall taga emot den. Vidare framhåller den faran af ett
miss-unnsamt, dystert lynne, som blir en farlig härd för ödesdigra
frestelser, och nödvändigheten att i tid vara på sin vakt emot
dessa, om man ej skall förledas till de svåraste brott, samt
ytterligare skuldens obevekliga kraf på straff och omöjligheten
att undgå det, den brottsliges olyckliga belägenhet och Guds
fortsatta vård om honom, för att mildra straffets olyckor.
För att fullt förstås kräfver berättelsen, som ofvan sagts, en
israelitisk miljö, där den brottslige vet sig vara omgifven af
stam-förvanter till den mördade, hvilka af blodshämndens lag känna sig
förpliktade att uppträda som hämnare, därför att det är stammens
blod som utgjutits. Men dess allmänna grundtankar behålla sin
giltighet, äfven om de lösgöras från detta sammanhang. — Man
har sökt att åt stycket gifva en historisk grundval genom att
likställa Kain med keniterna (kainéerna). Under namnet Kain
sammanfattas nämligen denna stam, som vid Sinai slöt sig till Israel
och en tid synes ha lefvat *på förtrolig fot med det, på åtskilliga
ställen i G. T., t. ex. 4 Mos. 24:22; Dom. 4:11; 1 Sam. 15:6.
Abel skulle då, så har man menat, vara en del af Israel, som i
någon af gränstrakterna fortfor att lefva som nomader och därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
