Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 FÖRSTA MOSEBOK 6: 1 —4
blifva kvar i (?) människorna för beständigt, eftersom de dock
(?) äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra
tjugu år.»
4 Vid den tiden (likasom ock efteråt) lefde jättarna på
andra på »härska», råda (jfr din), så redan Syram; andra åter ha
förmodat »förnedras». Den följande kausalsatsen är också dunkel. För
det första är det icke af de hebr. manuskripten fullt tydligt, om
massoreterna läst det första ordet som beschaggam eller som
beschag-gäm; i förra fallet bör ordet upplösas i be + ’ascher 4- gam: efter som
äfven de (1. han), i andra fallet har man att göra med partikeln be -f
ett verb i infinitivus: schag (af schägag) med suffx för 3 pers. plur.:
på grund af deras förseelse. Subjektet i satsen kan vara antingen
han (anden) eller de (människorna), sålunda antingen: »eftersom äfven
han (1. de) blifvit kött» (eller: »på grund af deras (sin) förseelse har
han (1. de) blifvit kött». Troligen tankes dock anden vara subjekt,
ty i annat fall skulle med den sista öfversättningen ordet »kött»
(hebr. bäsär) få en betydelse (liktydigt med aafå hos Paulus), som
eljest icke förekommer i G. T. Det hebr. bäsär är en beteckning för
människan som ett dödligt, förgängligt väsen (Ps. 56: 5; 78: 39; Jes. 31: 3).
Mot accenterna kunde man därför äfven öfversatta så: »Min ande
skall icke för evigt förblifva (?) i människorna på grund af deras
förseelse, ty de äro dödliga väsen. Men detta vore också mindre
träffande, då det ju ligger i människans väsen både att vara
dödlig och att ha del af Guds ande (ruach), se till kap. 2 f. Det
enda, som med någon grad af sannolikhet kan sägas om ställets
mening är alltså, att Gud sett en fara för människosläktets
utveckling och dess ställning till honom, i den beskrifna förbindelsen.
Därför bestämmes deras lifslängd till 120 år. Detta kan tolkas
antingen så: en katastrof (floden) skall om 120 år göra slut på
människosläktet, där skrankan mellan himmel och jord brutits ned i
sinnlighetens tjänst, eller så: människornas lifslängd skall hädanefter
ej belöpa sig till längre tid. Det senare torde vara det sannolika,
då den förstnämnda möjligheten hade kraft en närmare förklaring.
V. 4 har likaledes en dunkel och sannolikt fördärfvad text. Satsen
»likasom ock efteråt» är troligen endast en senare förklaring af en
läsare, som erinrade sig 4 Mos. 13:33, där de återkomna spejarna
förtälja, att jättar bodde i Kanaan. Troligen vill texten antyda, att
dessa jättar (hebr. nefilim, af oviss härledning) voro en frukt af de
omtalade äktenskapen mellan Guds söner och människornas döttrar.
Och källan har, att döma af den senare delen af v. 4, känt åtskilliga
bedrifter af dessa män. Där sådana varelser lefva och få råda, där
går det icke anständigt och rätt till — så synes redaktören ha tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
