Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 6*. 5––11 99
jorden, <då Guds söner gingo> in till människornas döttrar
och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga man,
som voro så namnkunniga.
5 Men då Jahve såg, att människornas ondska var stor på
jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar
beständigt voro allenast onda, 6 då ångrade Jahve, att han hade gjort
människorna på jorden, och han blef bedröfvad i sitt hjärta.
7 Och Jahve sade: »Människorna som jag skapade vill jag
utplåna från jorden (både människor och fyrfotadjur och
kräldjur och himmelens fåglar); ty jag ångrar, att jag gjort dem.»
8 Men Noa fann nåd för Jahves ögon.
9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rätt- P
färdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med
Gud vandrade Noa. 10Och Noa födde tre söner: Sem, Ham
och Jafet. nMen jorden blef fördärfvad för Guds åsyn, och
jorden uppfylldes af våld. 12 Och Gud såg, att jorden var
fördärfvad, eftersom allt kött vandrade i fördärf på jorden.
— därför var det nödvändigt att göra slut på ett sådant släkte. Men
hänvisningen till 4 Mos. 13 antyder, att icke alla sådana jättar
förgingos med floden, alltså tänker sig stycket ej någon flod.
T. 5—8 innehåller J:s inledning till berättelsen af floden.
Människornas fördärf var så stort, att Jahve såg sitt ändamål med deras
skapelse om in tetgjordt. Straffdomen var alltså icke ett uttryck af
en blind vrede. »Deras hjärtans alla uppsåt och tankar», eg. »deras
hjärtans alla tankebilder.» V. 6. Man observere J:s sätt att tala om
Gud såsom om en människa. Ett dylikt talesätt visar hvilken
lefvande kraft gudstanken haft i det gamla Israel. V. 7. »Utplåna»,
hebr. mächä är utmärkande språkbruk för J. De inom parentes satta
orden torde vara tillagda af redaktören för att få likhet med P>
J talar eljest endast om människor (se v. 5); orden äro ock mycket
opassande, ty i början af v. talas endast om människor, här
specificeras dessa i människor och djur. NU:s »ja, både» etc. fördöljer
detta förhållande.
Y. 9—22 tillhöra P, hvars karaktäristiska vändning: »detta är
Noas töledöt» öppnar stycket. V. 9—12’.* P.s inledning och
motivering af flodberättelsen vore otänkbara efter v- 5—8, om vi hade en
berättelse af en enda förf. Noa är en rättfärdig man ibland ett
orättfärdigt släkte. V. 11 f. teckna människornas fördärf utförligare än
v. 5 (J) men i sak lika. Texten lyder: »Men jorden var (1. blef)
fördärfvad», NU:s »alltmera» har ingen motsvarighet i grundt, och
tjänar att öfvertäcka fogen mellan de båda källorna. P ställer ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
