Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 FÖRSTA MOSEBOK 8: 18 — 2 2
gå ut med dig, att de må växa till på jorden och vara
fruktsamma och föröka sig på jorden.» 18Så gick då Noa ut med
sina söner och sin hustru och sina söners hustrur. 19<Och> alla
vilda djur, <alla boskapsdjur och alla fåglar och alla kräldjur,
som kräla> på jorden, gingo ut ur arken efter sina släkten.
J 20Och Noa byggde ett altare åt Jahve och tog af alla
rena fyrfotadjur och af alla rena fåglar och offrade brännoffer
på altaret. 21När då Jahve kände den välbehagliga lukten,
sade han vid sig själf: »Jag skall härefter icke mer förbanna
marken för människans skull; eftersom ju människans hjärtas
uppsåt är ondt alltifrån ungdomen. Och jag skall härefter
icke mer dräpa allt lefvande, såsom jag’ nu har gjort.
22 Så länge jorden består, skola härefter
sådd och skörd, köld och värme,
sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»
alla boskapsdjur och alla fåglar och alla kräldjur, som kräla på jorden».—
V. 20—22: Noas offer till Jahve och dennes löfte att hädanefter icke
fördärfva allt lefvande, från J, dels på grund af gudsnamnet Jahve, del»
på grund af talet om offer; enligt P kan ju ej något offer förekomma,
se ofvan till 6:19 f. Offeraltaret nämnes här för första gången i G. T.
»Brännoffret», d. ä. ett sådant offer som helt och hållet förbrännes,
är en tacksägelsegärd för räddningen. V. 21 har en stark
antropo-patisk klang; om något liknande i den babyloniska flodsagan se nedan.
Dock har uttrycket »känna en välbehaglig lukt» säkert redan hos J
förlorat den sinnliga betydelse, som ordet ursprungligen haft; det
förekommer ju t. o. m. hos P (jfr 3 Mos. 1: 9) — en källa som är så
angelägen att bevara Guds andliga väsen. Jahve »sade vid sig själf»,
eg. »till sitt hjärta», hjärtat är enligt israelitisk åskådning säte
äfven-för tankeverksamhet. Källan söker åskådliggöra Jahves tankar, jfr
6: 6. Den förbannelse, som träffat jorden, är den dom, som nu
öfvergått den i och med floden. Hädanefter vill han ej draga öfver
jorden och människorna en sådan allmän dom med förintelse för
allt lefvande, jfr Jes. 54:9. Motverka och bekämpa det onda skall
han för visso, fastän på annat sätt. Först när han uppenbarat
sin stora frälsningsväg och människorna afvisat äfven den, skall en
allmän världsdom, enligt den senare profetian och apokalyptiken,
inbryta. I orden »människans hjärtas uppsåt är ondt alltifrån
ungdomen» ligger ingen utbildad föreställning om arfsynden (då borde
det ha hetat »från moderlifvet»), men i alla fall en tanke om syndens
allmänlighet alltifrån ungdomen. Märkligt är emellertid, att detta
här anföres som en förmildrande omständighet, på grund af hvilken
Jahve vill ha fördrag och öfva tålamod med mänskligheten, se Kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
