Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOMINA SACRA 121
tradition och icke fast mer en spekulation. — Den lärde
engelsmannen Roger Bacon på 1200-talet har behandlat frågan
med sin vanliga skarpblick och skiljer mellan: 1) Subbrevitates,
tachygrafiska förkortningar af stafvelser; 2) förkortning genom
arcdvoo aop[j.a eller tractus supra, d. v. s. strecket öfver, alltså
kontraktionen; 3) figurae för enskilda ord. — I grekiska
handskrifter från trettonde seklet finnas förteckningar öfver
förekommande fall af kontraktion.
Traube vill på intet vis medge, att kontraktion förekommit
i grekiskan utom i de 15 ord, som strax skola nämnas. Att
vi jämte AAA för AaoiS kunna ha ett IAB för ’iaxo>[3 går han
ej med på; ännu mindre erkännes ett $epa<; för ftöfatépas —
i detta fall är för öfrigt oppositionen ett par hundra år gammal.
— Nu förekomma visserligen i profanlitteraturen, på inskrifter och
i handskrifter, på papyrer, ostraka och mynt — och som jag tror,
i större utsträckning, än Traube medger — analogier till detta
förkortningssystem (se Traube sid. 14); han vill ej alldeles
förneka sambandet mellan de båda företeelserna (sid. 13), men
tar ej upp denna fråga till behandling. Den kristliga
förkortningsmetoden är och blir för honom en sluten enhet, som
skarpt skiljer sig från alla andra försök i den riktningen, och
strängt följer sina egna lagar.
Någon utbildad åsikt om dessa nomina sacra — Traube
har tagit termen från Thompson — ha paleografens ej haft1
(jfr sid. 118). Först Traube kommer med en sådan; redan i kap.
I antyder han, hvar ursprunget enligt honom är att söka.
Utvecklingen går öfver grekiskan tillbaka till den hellenistiska
judendomen och därifrån till hebreiskan. I kap. II (Nomina
sacra im Hebräischen) och III (N. S. im Griechischen) tecknas
nu denna märkliga historiska utveckling.
Två utgångspunkter finner Traube i den hebreiska skriften.
För det första bruket att med förgylld skrift framhäfva Guds
namn från den öfriga texten. Seden är betygad från flera
1 Gitlbauer har visserligen försökt föra kontraktionen tillbaka på
romarnes tachygrafiska system, men utan framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
