Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 LITTERATURANMÄLAN
och hålet i norra delen var antingen afsedt för en Aschera eller ock
för upptagande af vatten och blod; slaktställets läge på norra sidan
af offerplatsen har nämligen traditioner redan i den kananeiska
tiden. Äfven grottan under klippan torde haft sin betydelse för
folkmedvetandet, nämligen såsom boning för den här dyrkade
gudomligheten. — Den nya period i den heliga klippans historia, som
inträdde med David och hvarunder klippan med sitt altare utgjorde
den ena koncentrationspunkten för gudsdyrkan i Jerusalem, tältet
med arken inom Davids konungaborg den andra, medförde närmast,
att klippan ej längre såsom förut själf fick tjänstgöra såsom altare,
utan — i öfverensstämmelse med berättelsen 2 Sam. 24: 25: ’David
byggde Jahve ett altare där’ — blott blef grundval för det nya af
David resta stenaltaret. I sammanhang med denna Davids
altar-byggnad torde den ännu märkbara, långsamma afskiktningen på
klippans östra sida ha vidtagits för att möjliggöra uppstigandet till
altaret; måhända härstammar också den skarpa afhuggningen på
vestsidan från David, som därmed velat skapa en altarterass. Grottan
betraktades nu ej längre såsom bostad för någon ställets numen,
utan tjänstgjorde i stället såsom affallsplats för allt afskräde, som
blef en följd af altarets användning för brännoffer. Genom Salomos
tempelbyggnad anser Kittel klippan själf mindre ha blifvit berörd
än de förhållanden, hvarunder den kom att tjänstgöra såsom
altar-plats. Den blef en af medelpunkterna i det nya templet, som med
sina byggnader reste sig rundt omkring; själf blef den med sitt
altare förgårdscentrum. I fråga om det nya altare, som reste sig
därpå, har Kittel en helt olika uppfattning mot flertalet forskare.
De af Kronisten och Hezekiel angifna måtten anser han ej alls kunna
tillämpas på det Salomoniska altaret, utan genom kombinationer från
uppgifterna rörande Ahas’ altare med notiser i 1 Kon. 8: 64 gör han
gällande, att Salomos altare var ett enkelt offerbord af koppar med
visserligen betydande dimensioner, men dock ingalunda af den
storlek man vanligen antagit. Därför var det också möjligt att, när
Ahas’ altare skulle byggas, flytta undan det Salomoniska, på det
sätt II Kon. 16 beskrifver. Hvad sedan beträffar Ahas’ nya altare,
anser K., dels att detta varit betydligt större än Salomos, dels att
det till konstruktionen nära stämt öfverens med Hezekiels uppgifter,
ehuru ej heller nu de af Kronisten angifna måtten varit uppnådda. För
öfrigt var det af sten, ej koppar. Det torde ha stått kvar till
templets förstöring af Nebukadnesar. —Med exilen inträdde visserligen
en förnedrings tid för Jerusalem och tempelplatsen, men de i hemmet
kvarvarande torde ej, menar K., ha glömt sina fäders tempelplats,
utan efter grushögarnes undanrödjande begagnat de gamla
grundvalarne på altarklippan till en offerplats, om ock af enklaste art;
såsom stöd härför anföres Jer. 41: 5 ff. När sedan småningom Jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
