Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 LITTERATURANMÄLAN
trenne saker, som denna undersökning afser att utröna: 1) själfva
arten af de offer, som under äldsta tider bragtes i Kanaan; 2)
offeraltarenas beskaffenhet i anslutning till de prof, som ännu finnas
kvar; 3) de föreställningar om gudomen, som de olika slagen af
offerriter förutsätta. Hvad beträffar den första frågan kommer K.
genom analys af berättelserna om Gideons offer Dom. 6 samt Manoas
offer Dom. 13 till det resultat, att under äldsta tider ej något
förbrännande af offergåfvorna ägde rum, utan djuret slaktades i hemmet
■och först det kokta köttet och spadet bragtes jämte bröd och annan
tillredd mat eller dryck till klipphällen såsom offer. Dessa bägge
berättelser beteckna* just öfvergången till det högre stadium, då
offergåfvorna börja brännas. Jahve eller Jahves ängel visar ju i
bägge berättelserna, att han ej vill mottaga offret på det sätt Gideon
och Manoa först vilja bringa det, utan endast i brännoffrets form.
Vid sidan af den tillredda matens offring anser sig K. kunna
uppvisa äfven en annan primitiv (före brännoffret gående) djur offerform,
nämligen då djuret, utan att brännas, slaktas på stenen och blodet
s trytes på densamma eller utgjutes i hålor och källor i närheten.
Såsom prof på denna art anföres Sauls offer efter filisteersegern
I Sam. 14.; det brott som Saul här anser sig skyldig försona, menar
K. nämligen ej vara, att folket underlät bränna sina får och oxar
åt Jahve, utan att de nedhöggo djuren utan vidare på lägerplatsen
och läto blodet antingen flyta sin väg eller vara kvar i köttet, i
st. f. att enligt gammal helig sed utgjuta det såsom offer. Denna
andra art af primitivt djuroffer stämmer också ensamt med den höga
uppskattning af blodets betydelse, som vi öfverallt eljes finna bland
<le semitiska folken och som i det senare Israels kult (Dent. 12: 34,
Lev. 17: 1 ff.) fått ett så starkt uttryck, men hvaremot de i Dom. 6
och 13 omtalade offren på ett egendomligt sätt strida. Såväl den
ona som andra af de primitiva djurofferarterna utträngdes sedan af
brännoffret. — Hvad beträffar offeraltarne, så anser K. dessas äldsta
form vara antingen den enkla offerstenen, utefter hvars sidor blodet
fick rinna ned bäst det kunde — af detta slag torde slakt-stenen, som
begagnades på slagfältet i I Sam. 14 ha varit — eller ock
klipphällar och klippterasser med af människohand utarbetade små hål
och skålar, där blodet uppsamlades vid de blodiga offren och annat
flytande (spad, vatten etc.) vid de oblodiga. Af detta senare slag
konstaterar K. ett stort antal primitiva klippaltaren både i
ost-jordanlandet och det egentliga Palestina, t. ex. altarne vid Ser’a nära
Artuf, altarne vid Gezer och Tacanach för att ej tala om dem vid
de viktiga kultställena Mispa, Gibeon och Meggiddo, som noggrant
beskrifvas. Äfven den heliga klippan på Jerusalems tempelplats
hörde i sin tidigaste period före Davids altaranläggning till denna
kategori. Äfven många af Masseba-stenarne räknar K. hit: dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
