Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJTTERATUKANMÄLAN 155
ursprungliga afsikt är nämligen enligt K:s mening ej annat än att
utgöra en konstlad ersättning för offerstenar; först sedermera, när
enligt senare tiders sed själfständiga altaren rest sig vid Massebans
sida, börjar denna betraktas såsom symbol för gudomen själf. Af
denna ursprungliga användning såsom offerstenar låta de många hålen
och rännorna i vissa massebor sig förklara. Från omkring midten
af 2:a årtusendet f. Kr. kan man vid sidan af nu nämda altar-arter
äfven konstatera direkta altaren, som afse offrens förbränning
(miz-beach i st. f. sur). Det äldsta altaret af denna art anser K. kunna
påvisas vid Meggiddo. Det har den enkla formen af en obearbetad
stenskifva med en offergrop i sin omedelbara närhet för
undanskaffande af halfförbrända eller förkolnade offerrester. Detta altare
vid Meggiddo representerar den första outvecklade formen för den
nya altar-art, hvaraf vi sedermera med den fortskridande kulturen
och mera utvecklade tekniken finna allt konstfullare prof, bl. a.
Ahas’ brännoffers altare och Hezekiels altarförslag, för att ej tala om
de konstfulla kananitiska altarbyggnaderna i Baalbek och Petra. —
Men den sålunda konstaterade utvecklingen från obrända djuroffer
till brännoffer och från enkla klippaltaren till utvecklade
altarbygg-nader löper jämsides också en däremot svarande utveckling af
gudsidén. Kittel söker klargöra såväl denna själf som tidpunkten
för dess olika facer. Mot de äldsta klippaltarne, under hvilka ofta
funnos hålor och grottor (t. ex. Haram-grottan i Jerusalem) och
hvilkas urholkningar och rännor förde nedåt mot jorden, svarar i
äldre tid föreställningen om chtoniska gudomligheter, som bodde i
grottan eller i marken under altaret. Den tidpunkt då dessa
föreställningar härskade, sätter K. omkring 3000 — 2500 f. Kr., då
urbefolkningen — själfva till stor del också grott-invånare — bebodde
Kanaan. Under något senare tid, då dessa samma altaren och en
ungefär analog offerpraxis vid det kananeiskt-semitiska befolkandet
af Kanaan Öfvertogos af den nya baalsreligionen, trädde där bakom
föreställningen om lokala baaler, ej underjordiska, utan rent jordiska,
fruktbarhets gudar, som bodde i träd, källor och stenar och som på
klippaltarne mottogo de gåfvor, hvilka enligt från äldsta tid öfvertagen
praxis bragtes dem antingen såsom tillredd mat och dryck eller såsom
där utgjutet blod. Det är just dessa föreställningar, menar K., som
skimra igenom berättelserna i Dom. 6 (och 13) samt I Sam. 14,
ehuru här tillämpade på Jahve. Den tidpunkt, då dessa
föreställningar härskat, sätter K. omkring 2500—1500 f. Kr. Bakom de
omkring år 1500 inträdande brännoffren står åter en annan
guds-föreställning, den om en öfverjordisk, ofvan marken sväfvande
gudomlighet, som endast genom offerröken kan nås. Det är Baal
i hans egenskap af solgud, som på detta nya sätt dyrkas. Att denna
sida af hans väsen just vid denna tid omkr. 1500 och ej förut —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
