Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 LITTERATURÅNMÄ LAN
oaktadt det långvariga inflytandet från de med brännoffer dyrkade
babyloniska himlagudarne — kommit att behärska folkmedvetandet,
kombineras af K. med den vid denna tid lifliga beröringen med den
mykeniska kulturen, där den gammalkretensiska kulten, enligt livad
de senaste utgräfningarne visa, lifligt begagnade sig af brännoffer
för åen himmelske Zeus. — Men ännu ett problem återstår här:
huru förhåller sig jahvismen till dessa kultarter och föreställningar?
Berättelserna i Dom. 6 och 13 samt I Sam. 14 handla dock om
Jahve. Härpå svarar K., att Israels-stammarne vid sitt inträngande
i Kanaan visserligen först anslutit sig till de gamla offerarterna,
men att det till följe af Jahves öfverjordiska karaktär snart nog
måste bli klart för dem, att brännoffret var den form, under hvilken
Jahve framför andra måste dyrkas. Och det är just detta
genombrott, som i Dom. 6 och 13 beskrifves. Att ännu så sent som på
Sauls tid en art af den äldre offerformen begagnas, kan ha berott
på säregna omständigheter, t. ex. bristen på lämpligt brännaltare,
gamla krigsseder eller dyl. Betydelsen af I Sam. 14 ligger icke så
mycket däri, att det visar dåtida sed, som att det låter gamla
primitiva föreställningar lysa igenom. — Den tredje af Kittels
uppsatser är en topografisk undersökning, hvar de i I Kon. 1 i samband
med Salomos tronföljdsstrider omtalade stenen Sohelet (Ormstenen)
och Hogel-Jcällan nära Jerusalem äro belägna. Många ha i åen
s. k. Jobsbrunnen, vid föreningspunkten mellan Hinnoms- och
Kidron-dalarne, velat se Rogelkällan. Någon afgörande bevisföring för detta
antagande har emellertid hittills ej funnits (jfr Stave: Genom
Palestina s. 116). Det är denna bevisning som Kittel här vill
bringa. Han uppvisar, hur källans läge öfverensstämmer såväl med
de i I Kon. 1 lämnade notiserna (afståndet från Gibon-källan;
händelserna där kunna höras, men ej ses o. s. v.) som med andra
ställen i Gamla Testamentet, där källan omtalas (Jos. 15:7 och
18: 6 samt II Sam. 17: 7), hvarförutom en gammal arabisk
öfversättning till Jos. 15:7 i st. f. Rogel-källan helt enkelt insätter
Jobskällan. I fråga om namnet Jobsbrunnen framkastar K. den
tanken, att detta egentligen varit Joabsbrunnen, hvilket åter syftat
på händelsen I Kon. 1; först i islamatisk tid har detta ändrats till
Jobsbrunnen och satts i relation till legenden i Koranen Sura 38
(Stave a. a. 116). De omständigheter, som kunna synas tala mot
Rogelkällans och Jobsbrunnens identitet, förklarar K. på ett som
det synes fullt tillfredsställande vis, bl. a. den svårighet som
kan ligga i motsatsen mellan det om Jobsbrunnen använda ordet
be’er och det om Rogelkällan begagnade ’ajin. — Hvad beträffar den
i källans omedelbara närhet omförmälda Sohelet-(orm-)stenen, så
anser K. denna ha varit en gammal, sedan kananitisk tid begagnad
offersten, där man först offrat åt Rogelkällans såsom orm tänkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
