- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugusjätte årgången. 1909 /
259

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA MOSEBOK 12—50 259

dessa svårigheter ha åter andra sökt tolka patriarkberättelserna
såsom återspeglande historiska förhållanden från Israels senare
uppträdande i landet, från domare- och konungatiden. Men detta låter
sig icke heller göra, af det enkla skälet, att man ej kan finna
någon klar grundsats för de olika berättelsernas öfverförande från
det individuella till det kollektiva området. Man tanke t. ex. på
en i Genesis så framstående berättelse som den om Jakobs
bedrägeri mot Esau, hans flykt till Mesopotamien och bådas slutliga
försoning, därvid Esau är tecknad med långt större sympati än
Jakob. Om denna serie skall omsättas i den senare tidens historia,
från och med det ögonblick då David underkufvade Edom, huru är
det tänkbart, att en diktare skulle ha kunnat återgifva Israels och
Edoms strider på detta sätt? Och hvad skulle t. ex. Esaus och
Jakobs försoning betyda? Det enda naturliga är att låta
patriark-historien åsyfta hvad den själf vill vara, en Israels historia i
för-mosaisk tid, hvarvid emellertid teckningen af de uppträdande
personerna i vissa stycken kunnat göras och sannolikt ock gjorts från
en senare ståndpunkt.

Hvar gränsen går mellan individuell och kollektiv uppfattning
i berättelsen är icke så lätt att säga; och ännu svårare är det att
afgöra hvar den i verkligheten gått. Emellertid är Abraham icke
benämning på någon stam — lika litet som på någon gud. Och
att göra honom till en uteslutande litterär personlighet, ett slags
heros eponymus, som tillkommit allra sist, för att få en kort
sammanfattning af hela Israel, förbjudes af den betydelse han äger i bokens
framställning. Med afseende på en gestalt sådan som Kanaan
(9: 18—27) är sådant tänkbart, men icke med hänsyn till Abraham.
Abrahams tro har uppenbarligen betecknat ett stort religiöst
framsteg bland Israels förfäder. Men ett sådant framsteg passar bättre
— för att ej säga uteslutande — tillsammans med en individ än
med en stam, ty det är i de stora personligheterna, icke i den
opersonliga massan sådana tändande gnistor slå ned. Beträffande de
två andra: Isak och Jakob, så torde äfven de ursprungligen vara
individer, men på samma gång stå de i vissa stycken som
representanter för stammar. Till och med mycket konservativa forskare
kunna för närvarande ej gå längre än att med Ewald i både
Abraham, Isak och Jakob se ledare för de i olika grupper invandrande
hebreerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1909/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free