- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugusjätte årgången. 1909 /
273

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA MOSEBOK 14: I — 5 273

Syftet med detta stycke är att visa, huru Israel genom
Abraham fått rätt till hela Kanaan d. v. s. strängt taget landet
väster om Jordan. Genom att utvälja Jordankretsen har Lot
för sig och sina efterkommande frivilligt afstått från anspråket
på att äga rätt till någon del däraf. Sedan hemsökelsen träffat
den paradislika nejden (kap. 19), få Lots afkomlingar, Moab och
Ammon, sålunda nöja sig med landet öster därom (19: 30—38).
Framställningen kan alltså i det följande lämna Lot och
sysselsätta sig uteslutande med Abrahams historia. Genom att
framställa sitt hufyudtema under formen af en historisk händelse,
som en frivillig öfverenskommelse mellan Abraham och Lot,
har berättelsen fått tillfälle att visa den förres fridsamma och
själfförnekande karaktär, som rikligen belönats genom en
förbekräftelse af löftet om stor välsignelse och genom
bevarandet från Sodoms ogudaktiga närhet och snart stundande straff.

Eedorlaomers krigståg, Abraham och Melkisedek,

kap. 14:1—24. I detta stycke, som icke kan hänföras till någon
af de vanliga källskrifterna i Pentateuken utan står isoleradt för
sig själft, framträder Abraham i ett nytt ljus, först som
krigshjälte och sedan som mottagare af välsignelse från den högste
Gudens präst i det senare bekanta Jerusalem.

14. * Och det begaf sig på den tid, då Amrafel var ko- r
nung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i
Elam och Tideal konung öfver Goim, 2 att dessa begynte krig
mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab,
konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot
konungen i Bela, det är Soar. 3Då förenade sig alla dessa och
tågade till Siddimsdalen, där Salthafvet nu är. * De hade i tolf
år varit under Kedorlaomer, men <i det trettonde året> hade de
affallit. 5Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de

V. 1—16: Abrahams seger. Konungarna i de 5 städerna i
»Jordankretsen» (13:10) göra uppror mot sin herre Kedorlaomer, konung
af Elam (v. 1—4). Detta föranleder Kedorlaomer att med 3 förbundna
konungar anträda en straffexpedition mot de upproriska, hvarvid de
dock först besegra åtskilliga andra folk i landet öster om Jordan och
i trakten söder om Palestina och, sedan de vändt om och från söder
kommit in i landet väster om Jordan, öfverfalla och besegra de trolösa
vasallfurstarna i Siddimsdalen (v. 5—12). Abrahams ingripande i striden

Bibelforskaren 1909. Haft. 4. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1909/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free