- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugusjätte årgången. 1909 /
284

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284 FÖBSTA MOSEBOK 15:5—9

din arfvinge.» 5Och han förde honom ut och sade: »Skåda
upp till himmelen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem»;
och han sade till honom: »Så skall din säd blifva.» 6Och han
trodde på Jahve; och han räknade honom det till rättfärdighet.
7Och han sade till honom: »Jag är Jahve, som har fört
dig ut från det kaldeiska Ur för att gifva dig detta land till
besittning.» 8Han sade: »Herre, Jahve, hvaraf skall jag veta,
att jag skall besitta det?» 9Då sade han till honom: »Tag hit
en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill

afton; v. 5 synes alltså ansluta sig till v. 1, där det talas om en syn,
d. ä. således enligt forts, här en syn om natten. Jahve åskådliggör
patriarkens afkomlingar genom att peka på den tallösa stjärnehären;
den är ett slående bevis på Guds makt och också ett träffande exempel
på det oräkneliga; jfr dess användning i Jes. 40:26, Ps. 8’3- Lika
oräkneliga skola Abrahams afkomlingar blifva. V. 6 är källans
anmärkning om Abraham* han trodde (ihärdigt, äfven denna gång, det
ligger i grundtrs uttryckssätt, för så vidt man ej vill ändra till
historiskt tempus: vajja’amen), och Jahve räknade honom detta förtroende,
denna förtröstan till (som) rättfärdighet. A. hade inga bud och stadgar,
genom hvilkas iakttagande han kunde visa sin lydnad och sin
rättfärdighet, men han har orubbligt fasthållit vid Guds löften, hängifvit sig i tro
till honom, ehuru han ännu ej såg någon utsikt till löftenas
fullbordan. Eättfärdighet betyder här icke i första hand moralisk
fullkomlighet utan det rätta förhållandet till Gud, det som utmärker en på Gud
förtröstande människa, hvilket naturligtvis ock har med sig ett
rättfärdigt lif. Paulus använder detta ställe i Kom. 4 och Gal. 3 för att
visa, att människan rättfärdiggöres af tro och icke af laggärningar.

V. 7—19: Jahves andra löfte till Abraham, besegladt med en
högtidlig förbundsceremoni. Man observere, att här föreligger en
ny berättelse, efter v. 1 vore v. 7 öfverraskande i en och samma
be-berättelse, och än mera öfverraskande vore v. 8 efter v. 6. Vi be
finna oss vidare nu på en dag, i v. 5 var det natt. Till v. 7 jfr
11:28—31; 12:7; 13; 14. Till Jahves löfte i v. 7 svarar patriarken med
att fråga efter ett bestämdt tecken. V. 9—11,17: Jahve gifver honom
ett synligt tecken, som skall på symboliskt vis uttrycka oryggligheten
af ett löfte, som han samtidigt uttalar. Den ceremoni, som beskrifves

1 v. 9—11, 17, var vanlig i den mänskliga sammanlefnåden, när två
parter där ville ingå ett förbund med hvarandra. Djuren höggos i

2 stycken och delarna ]ades midt emot hvarandra; därefter hade
parterna att gå mellan de sålunda styckade djuren och samtidigt uttala en
förbannelse af det innehåll, att så skulle det gå äfven dem, om de bröte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1909/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free