Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 15: 10—-13 285
en turturdufva och en ung dufva.» 10Och han tog alla dessa
djur och styckade dem midt itu och lade styckena midt emot
hvarandra; dock styckade han icke fåglarna. 11Och roffåglar
slogo ned på de döda kropparna, men Abram dref bort dem.
12Då nu solen var nära att gå ned, <f8U> en tung sömn på Abram,
<och se, en stor förskräckelse (mörker) kom öfver honom>. 13Och
han sade till Abram: »Du skall veta förvisso, att din säd skall
lefva såsom främlingar i ett land, som icke tillhör dem, och
de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall
det sålunda ingångna fördraget. Jfr Jer. 34:18. Af denna ceremoni
härleder sig uttrycket »sluta förbund» v. 18, hebr. karat (eg. skära)
berit, icere foedus, 8p%:a tépiveiv. I den här beskrifna ceremonien
anpassar Jahve sig själf till de bland människor gällande bruken, och det
är endast han som går midt emellan djurdelarna, till ett bevis alltså
därpå, att det icke är fråga om ett verkligt ömsesidigt fördrag utan
om ett Guds löfte, gifvet under en mystisk och allvarsfull ceremoni.
Det är sålunda strängt taget icke fråga om ett offer, men akten är
i alla fall ett slags typ för de senare offren; alla de här brukade
djuren äro enligt lagen också användbara som offerdjur, och patriarkens
underlåtenhet att dela fåglarna v. 10 blir lagstadgadt påbud i 3 Mos.
1:17. V. 11. Den mystiska scenens alivar ökas af farliga tecken,
roffåglarna, som vilja slå ned. De betyda hvad de öfriga folken i dylika
situationer skådade i vissa tillstötande farliga omina; här antyda de
hinder, som skola inställa sig vid löftets förverkligande. Abraham
fördrifver dem = Abrahams tro skall undanrödja hindren. Till dessa
förebud lämna nu v. 12—16 förklaringen. Egendomligt är, att Jahve
sålunda talar till Abraham, innan han uppenbarar sig synligen v. 17;
detta torde vara en följd af berättelsens sammansatta karaktär.
Abraham får denna förklaring under en sömnlik dvala, som öfverfaller
honom vid solnedgången. En sådan uppenbarelse stämmer med Ers
åskådning, förmodligen föreligger därför denna källa här. Texten
uppvisar äfven här en fog, ty i omedelbart samband med dvalan talas
om en förskräckelse och mörker; troligen är dock det sistnämnda
ordet endast en glossa för att förbereda innehållet i v. 13, ty den
saknar naturlig förbindelse i sammanhanget. Möjligt vore att fatta
ordet som adjektiv och läsa chaschukkä, dunkel: en dunkel, stor
förskräckelse. Men textens sammansatta karaktär står alltfort kvar.
V. 13- Under denna dvala får A. veta, att hans ättlingar skola lefva
som främlingar i ett land, som icke hör dem till, under en tid af 400
år, hvarmed naturligtvis åsyftas träldomen i Egypten. Enligt 2 Mos.
12:40 (P) varade den i 430 år, men i den profetiska visionen af rundas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
