Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 FÖBSTA MOSEBOK 14: 1 4—17
ske i fyrahundra år. u Men det folk, hvars trälar de blifva, skall
jag ock döma; sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
15Men du själf skall gå till dina fäder i frid och blifva begrafven
i en god ålder. 16Och i det fjärde släktet härefter skall din
säd komma hit tillbaka, ty ännu hafva icke amoréerna fyllt sin
missgärnings mått.»
17Då nu solen hade gått ned och det hade blifvit alldeles
mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for
talet. V. 14 f. Men Jahve är också Egyptens Gud och domare, och
Abraham skall själf slippa att lida af träldomen där, utan få »gå till
sina fäder», samlas till dem i dödsriket, jfr 37: 35, »i frid», d. a.
genom en stilla död; motsatsen, en ond, bråcl död, ansågs som ett Guds
straff; »i en god ålder», så att han hunnit måttet för en människas
lif, utan att lifstråden afskurits i förtid, hvilket också betraktades
som ett straff. Döden efter ett långt lyckligt lif, i stillhet och frid,
har icke betraktats som någonting fruktansvärdt. Om någon gemen*
skåp med Gud bortom grafven talar naturligtvis icke en sådan utsaga,
utan endast om ett gående till sina fäder, som samlats i dödsriket
förut, jfr 25: 8. V. 16. Förutsatt att vi ha samma källa här som i
v. 13, synes alltså en generation ha räknats *» 100 år. P räknar också
4 generationer från Jakob till Mose, 2 Mos. 6-16—20. Amoréerna, d, ä.
här befolkningen i Kanaan öfver hufvud, ha ännu ej fyllt sina
missgärningars mått, ännu kunna de alltså icke drifvas ut. Gud låter
synden utveckla sig, innan han kommer med straffet, också ett dystert,
allvarsfullt drag i berättelsen. Att Israels företrädare i Kanaan voro
mycket förfallna i moraliskt afseende, ha vi redan hört, 13:13, och få
vi vidare höra, se 18:20 ff; 19:1 ff. Israel hade en fast öfvertygelse
därom, att det var detta moraliska förfall som var orsaken till deras
utdrifvande och undergång, se 1 Kon. 14:24; 21: 26, 2 Kon. 16: 3, 3 Mos.
18:24 f, 28; 20:22. V. 17 f. upptager och fortsätter tråden från v. 11.
En ugn med rök och flammande eld går fram genom de i v. 10
styckade djuren. Berättelsen tänker möjligen på en ugn af det enkla
slag, som ännu användes vid brödbakning i Palestina, och hvilken
har form af en långsträckt cylinder. I denna uppenbarelse har Gud
alltså slutit förbund med Abraham, men »förbundet» är här ensidigt,
en nådeshandling; det är Gud och icke patriarken som åtagit sig
förpliktelser. Men Abraham förutsättes stå i ett rätt förhållande till
Jahve, v. 6. På andra ställen är förbundet ömsesidigt, jfr 2 Mos.
34:27 f. 5 Mos. 4:23, 31. V. 18 innehåller Jahves förbundsplikter
eller löfte. Egyptens »flod» (hebr. nähär), såsom MT har, måste betyda
Nilen, men detta är sannolikt blott en felskrifning för Egyptens »bäck»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
