Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 FÖRSTA MOSEBOK 16: 1
Israel, hvilket hade ismaeliterna till grannar. Abraham framstår
här i ett mindre fördelaktigt ljus, något som en senare berättelse
(kap. 21 E) tydligen känt. Berättelsen tillhör i stort sedt J, några
få inströdda notiser härröra dock från P, nämligen v. lia, 3, 15 f.
P 16, * Och Sarai, Abrahams hustru, födde honom inga barn.
JMen hon hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar;
T. 1—3: Sara, som är barnlös, gifver Abraham sin slafvinna
Hagar till bihustru, i förhoppning att han med henne skall få en
afkomma, som hon vill upptaga som sin. V. 1 a kunde- höra till J,
men då denna källa redan i 11: 30 meddelat, att Sara var ofruktsam,
och P i hvarje fall också måste ha haft ett dylikt meddelande,
hänföras dessa ord bäst till denna källa. Men J torde börja redan i v.
1 b. Sara har en egyptisk slafvinna, som är hennes egen. Denna
kan ej bli husbondens bihustru, med mindre hans egentliga hustru
gifver sitt bifall. En liknande sed lär än i dag råda bland araberna
i Egypten. Abraham och Sara ha haft förbindelse med Egypten,
uppgiften om Hagars härstamning därifrån möter äfven v. 3 (P) och
21:9 (E); också Ismael hade en hustru från detta land (21: 21).
Måhända ha ock ismaeliterna på källans tid haft några förbindelser
med landet i söder. V. 2. »Jahve har gjort mig ofruktsam», eg.
»tillslutit mig». Sara hoppas att »få en afkomma genom Hagar», eg.
»uppbyggas af henne»; uttrycket hvilar på uppfattningen af familjen
som ett hus, jfr 30:3, 5 Mos. 25:9. Barn förläna en familj ära och
makt. V. 3 är i sak en upprifning af innehållet i v. 2 b, dels på grund
häraf, dels på grund af den kronologiska uppgiften hänföres den till
P. Hagar har intet att invända, ty moderskap och barn skänka
henne ett ökadt anseende och inflytande. Att monogamien i alla
fall tänks som det ideella, framskymtar däri, att det här är fråga om
en nödfallsutväg, för att förhindra att familjen dör ut, föreslagen
af husets härskarinna själf. V. 4—6: Hagar måste fly. V. 4
fortsätter sålunda v. 2. Hagar blir stolt öfver sitt hafvandeskap och
börjar visa ringaktning mot sin husmoder, jfr liknande 1 Sam. 1: 6 f.
Samma företeelse förekommer än i dag bland araberna. V. 5- Sara
visar sig här icke från sin fördelaktiga sida: hon känner sig kränkt
i sin värdighet af den, som hon bidragit att upphöja, men hon
skjuter skulden på Abraham; den orätt hon lider önskar hon honom och
utmanar Gud att döma mellan honom och henne: bestraffa honom
för hans otacksamhet och förhjälpa henne till hennes rätt.
Förmodligen är hon dock villig att fortfarande bära sitt öde, om blott
Abraham vill ingripa. V. 6. Men Abraham ingriper icke. Hans ord: »Se,
tjänstekvinnan är i din hand etc», kunna innebära en tillåtelse, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
