Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INKVISITIONEN 311
redan utrymmesskäl omöjliggör detta. Men en om ock högst
summarisk, encyklopedisk öfversikt torde dock vara behöflig för att
sätta något kött på den torra historiografien.
Inkvisitionens dogmatiska grund är den katolska uppfattningen
af kyrkans rätt ock plikt att bestämma öfver sina medlemmars tro
och sed och bevara dem från kätteri. Alla de stora kyrkofäderna
under de första fyra århundradena medgåfvo dock denna rätts utöfvande
endast med andliga medel, ytterst exkommunikation, och bekämpade
energiskt metoden att genom yttre våld söka påverka någons
religiösa öfvertygelse. (Tertullianus, Cyprianus, Origenes, Athanasius,
Hilarius, Chrysostomos etc.) Den medeltida katolska skolastiken,
som än i dag är den härskande i de katolska läroanstalterna,
har emellertid äfven hos dessa kyrkofäder lyckats finna stöd för
inkvisitionen, naturligtvis med våldförande af de mest kategoriska
uttalanden och af hela den historiska situationen. Sitt kraf på, att
häretici icke finge med våld betvingas, stödde kyrkofäderna oftast
på Jesu parabel, att ogräset och hvetet skulle växa samman till
domens dag. De hade ju ock själfva allt för blodigt fått känna
religionsförföljelse för att vilja själfva taga den om händer. — Men
sedan med Konstantin den store en statens religionspolitik begynts,
hvilken gick ut på att genom en enhetlig kyrka stärka rikets
hotade politiska enhet, sökte de kristna kejsarne snart med från den
hedniska traditionen hämtade våldsåtgärder framtvinga denna
kyrkliga enhet, och en rigoristisk lagstiftning mot donatism och
ma-nikeism såg dagen. Den först kände kyrkoman, som gillade denna,
var Optatus från Mileve (omkr. 385), hvarvid han åberopade sig
på Gamla Testamentet. Viktigare var, att Augustinus, som såg
metodens framgång mot donatisterna i hans land, så småningom
öfvergick från fördömandet af våld till att häfda rätten att med
våld tvinga kättare till omvändelse; han sökte anlägga en
patri-arkalisk syn på saken, då kyrkan tedde sig som husfader för sina
barn, hvilka han kunde äfven kroppsligen aga för att rädda dem;
dödsstraffets rätt måste A. så förneka, ehuruväl en senare
skolastik ej fann svårt att intvinga äfven detta under hans auktoritet.
Augustinus hade genom sitt försvar för våldets användande här
som i så mycket annat lagt en ödesdiger grund för den medeltida
utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
