Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INKVISITIONEN 31 &
bredning öfver största delen af Europa från 1000-talet. Furstar
och folkmassor, som i dessa kättare sågo hela samhällets fiender,
sökte på enklast möjliga vis göra sig af med dem; och sannolikt
i anslutning till folkliga föreställningar om helvetet (och rester
af germansk hedendom) framsprang spontant bruket att bränna
dem lefvande. Det första kända kättarbålet i medeltiden tändes
1022 i Orleans af konung Kobert och en fanatisk folkhop; och så
småningom blef katarers brännande en tämligen vanlig företeelse
i Frankrike. I deras åskådning fanns ju ock åtskilligt, som
kunde innebära en omstörtning och tillintetgörelse af både samfund
och mänskligt lif och som måste egga till deras utrotande med
alla medel (möjligen har dock äfven den protestantiska forskningen,
t. ex. Sabatier, låtit föra sig för långt under påverkan af det gamla
och nya ifriga katolska svartmåleriet af katarerna, och var deras
opposition mera sund och berättigad än som nu allmänt antages).
Länge stod kyrkan utanför eller direkt afvisande (så t. ex. den
kraftfulle biskop Wazon i Liége, nu ifrigt åberopad af de moderata
katolikerna) till den nya företeelsen med kättarnas behandling och
fasthöll exkommunikation och internering som enda s traffor mer (Leo
IX 1048—54). Inspirerad af Augustinus intog emellertid
1100-talets mäktigaste kyrkoman, den helige Bernhard, en medlande
ställning och ansåg, att5 om bannet ej kunde böja kättare, borde
kroppsstraff (ej dödsstraff) tillgripas. Af betydelse var ock, att
samtidigt genom Gratian och hans lärjungar studiet af romersk
rätt uppblomstrade med kännedom om de gamla kejsarlagarna
(katarerna uppfattades som en fortsättning af manikäerna). Så
kom på 3:e låterankonciliet 1179 den officiella öfvergången från
den gamla ståndpunkten med blott kyrkliga straff till en ny
kampmetod mot kättare; mötets 27:e kanon föreskref, att, om ej,
de andliga medlen hjälpte, måste man taga världsliga straff till
hjälp för att injaga en hälsosam skräck; bland dessa straff
inrangerades snart egendomskonfiskation (ännu ej dödsstraff). — Intet
kunde emellertid hejda katarernas utbredning; och så drefs åenr
som det syntes, till lifvet hotade kyrkan vidare på den en gång
beträdda vägen. År 1184 upprättade påfven Lucius III verkliga
inkvisitionsdoynstolar, i det att biskoparna fingo i uppdrag att med
några bisittare öfverallt i sina stift efterspana kättare samt häkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
