Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTÅ MOSEBOK 20: 4 — 7 351
vid henne. Och han svarade: »Herre, vill du då dräpa också
rättfärdigt folk? 5Sade han icke själf till mig: ’Hon är min
syster’? Och likaså sade hon: ’Han är min broder’. I mitt
hjärtas oskuld’och med rena händer har jag gjort detta.» 6Då
sade Gud till honom i drömmen: »Ja, jag vet, att du har gjort
detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själf hindrat dig från
att synda mot mig; därför har jag icke tillstadt dig att komma
vid henne. 7Men gif nu mannen hans hustru tillbaka; ty han
är en profet, och han må bedja för dig, så att du får lefva.
Men om du icke gifver henne tillbaka, så vet, att du skall
döden dö, du själf och alla som tillhöra dig.»
af skulden, som går igen också här. I st. för: »fastän hon är en
annan mans äkta hustru» (NU), torde meningen bättre återges med:
»ty hon är en annan mans äkta hustru». I det hebr. uttrycket, behdat
ha al: en herres (äkta mans) egendom ligger tidens uppfattning af den
gifta kvinnans ställning uttalad. Jfr 2 Mos. 20:17, 5 Mos. 5: 21
innebär ett framsteg utöfver detta betraktelsesätt, ty där är kvinnan ställd
högre än ett bohag i huset. V. 4 f. A. kan så mycket frimodigare
försvara sitt handlingssätt, som han ej gjort Sara till sin hustru
och ej visste, att hon var en annans. Man observere vidare, att ehuru
den antika uppfattningen af skulden framträder i v. 3, texten gör
gällande, att Gud ej kan straffa oskyldigt (»rättfärdigt») folk, jfr
Abrahams bön 18:23 ff.; »folk» (hebr. hagöi) är måhända endast en
dubbelskrifning för ett ursprungligt hagam: »också rättfärdiga», oskyldiga.
V. 6. Uppenbarelsen sker fortfarande i drömmen, se v. 3. Af v. 17
synes framgå, att A:s hinder bestått i någon sjukdom. V. 7. Abraham
kallas på detta (enda) ställe i G. T. profet, d. ä. en Guds förtrogne
vän, hvars förbön förmår mycket; i sak var patriarken så framställd
äfven i kap, 18:17, 23 ff., jfr Am. 3: 7. I Ps. 105:15 öfverföres
profetnamnet på alla patriarkerna. Lyder Abimelek icke Guds uppenbarade
vilja, träffar straffet icke blott honom själf utan ock alla hans
anhöriga, återigen ett uttryck för antikens uppfattning af skulden såsom
något, hvilket angick icke blott den skyldige utan hela hans hus;
denna bristande känsla af hvad rättfärdighet innebär har sin rot i
bristande uppskattning af individens värde. Ännu på Davids tid
hyste man inga betänkligheter vid att tänka sig den gudomliga
rättfärdigheten yttra sig på detta summariska sätt, se 2 Sam. 21. Men
5 Mos. 7:10; 24:16 och Hes. 18 polemisera mot denna åskådning och
kräfva individuell rättvisa å Guds och människors sida. — V. 8—16.
Abimeleks förhandling med Abraham. V. 8 f. Abimelek och hans
folk bli helt naturligt förskräckta, se till v. 7, och han uttalar sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
