Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 375
det också omöjligt att förstå profeterna Elias och Elisas
uppträdande mot konung Ahab och hela hans hus. Elia hotar
Ahab med att allt mankön af hans hus skall utrotas (1 Kon.
21: 21). Ock när Elisa sedan sändt en profetlärjunge till
Ra-mot i Giliad med en oljeflaska i handen för att smörja Jehu
till konung, ger profetlärjungen honom å sin mästares, Elisas,
vägnar i uppdrag att döda hela Ahabs hus, ett uppdrag, som
han riktigt utför och därtill äfven dödar Ahasja, konungen i
Juda, bara därför att han var befryndad med konungen i
Israel (2 Kon. 9 f.).
Israels Gud är med andra ord enligt denna äldre
uppfattning ej blott ett väsen, som i sitt handlande följer sedliga
lagar, utan som tillika har något hemlighetsfullt och
godtyckligt med sig, hvars vrede kan uppväckas äfven af den, som
själf intet ondt har gjort. Det är rädslan för denna dunkla
bakgrund i Guds väsen, som kommer psalmförfattaren att
bedja: »Herre, straffa mig icke i din förtörnelse och tukta
mig icke i din vrede» (Ps. 38: 1), och en Jeremia att utbrista:
»Tukta mig, Herre, dock med måtta; icke i din vrede, på det
att du icke må göra mig till intet. Utgjut din förtörnelse
öfver hedningarna, som icke känna dig, och öfver de släkter,
som icke åkalla ditt namn» (10: 24).
Så kom där emellertid en man, som hade fått skåda in i
Guds väsen djupare än någon före honom, en man, öfver hvars
lif och verk man kunde sätta som motto: »Det intet finns,
som icke vinns af kärleken, som lider» —profeten Hosea. Och
af honom få vi höra de märkliga orden: »Hur skall jag kunna
gifva dig till pris, Efraim? — — — Mitt hjärta vänder sig i
mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill icke låta dig
känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärfva Efraim.
Ty jag är Gud och icke människa, helig är jag bland eder»
(Hos. 11.8 f).1 Här står heligheten som ett regulativ mot
den omotiverade förtörnelsen: »jag skall icke vidare fördärfva —
1 Trots Nowacks invändningar och Martis förändring af orden
till en hotelse, torde det vara säkrare att behålla den gamla
uppfattningen af detta ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
