Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 E. STAVE
helig är jag ibland eder»; hos människor är en sådan förödande
vrede tänkbar, men ej hos Gud: »ty jag är Gud och icke
människa.» Och heligheten regleras af kärleken: »All min
barmhärtighet vaknar.» Det är icke en tillfällighet utan en
konsekvens af Horeas tankar om Gud, när vi höra honom
uttala förkastelsedomen öfver hela Jehus hus och förklara, att
Herren skall bestraffa det för alla dess blodsskulder (Hos. 1: 4).
Hvad den ene profeten, Elia eller Elisa och hans lärjunge,
fann vara en helig plikt mot Israels Gud, det har alltså en
hans efterföljare funnit vara värdt ett straff af samme Gud,
och Gud har i historien bekräftat dennes ord om Jehus hus.
På liknande ståndpunkt står Hoseas store efterföljare,
Jesaja. För honom är »Israels Helige» det mest betecknande
namnet på Herren, och i detta namn innefattar han allt, hvad
som gör honom till en öfver all ofullkomlighet och brist
upphöjd person, en Gud, som reagerar mot allt ondt och helgar
sig, icke genom godtyckliga maktyttringar, utan genom sin
rättfärdighet. »Herren Sebaot blifver hög genom sin dom,
och Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet»
(Jes. 5:16).
En analog utveckling har rättfärdighetsbegreppet
undergått i Israel. Enligt den äldre åskådningen drabbar Guds
straff, Guds rättfärdighet, människorna summariskt, efter
kvantitativt mått. En människa straffas t. ex. blott därför, att hon
genom släktskap eller tjänst står i förbindelse med en annan,
som begått någon straffvärd handling. När Abimelek i Gerar
tagit Abrahams hustru till sig, säger Gud i en dröm till
honom: »Se, du måste dö för den kvinnas skull, som du tagit
till dig, ty hon är en annans äkta hustru.» Abimelek svarar:
»Herre, vill du då dräpa också rättfärdigt folk? Sade han icke
själf till mig: ’Hon är min syster’? Och likaså sade hon: ’Han
är min broder’.» Genom den vidare förhandlingen blir det så
klart, att Abimelek handlat i sitt hjärtas oskuld, och därför
slipper han straff. »Men — säger Gud — om du icke gifver
Sara tillbaka, så vet, att du skall döden dö, du själf och alla
som tillhöra dig» (1 Mos. 20).
Israel har haft ett starkt intresse att förstå och uppfatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
