Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 377
Guds handlande som regleradt af rättfärdigheten; understundom
har det kostat de sökande och tänkande andarna en kamp att
finna denna rättfärdighet. Ett åskådligt exempel härpå
erbjuder Abrahams bön för det olyckliga Sodom. Patriarken utgår
härvid från den förutsättningen, att Gud icke kan förgöra den
rättfärdige tillika med den ogudaktige, och han slutar icke upp
med sina frågor, föran det blifvit klart, att icke ens tio
rättfärdiga finnas i staden. Berättelsen om Abimelek har ett
liknande syfte: den vill visa, att Gud icke kan straffa honom,
därför att han gjort hvad han gjort »i sitt hjärtas oskuld och med
rena händer»; men förhandlingen stannar, såsom vi från kristen
ståndpunkt måste säga, ändock på halfva vägen. Ty, om
Abimelek ej återger patriarken hans hustru, så skall icke
blott han själf utan ock alla, som tillhöra honom, hela hans
hus, dö.
Samma uppfattning ligger till grund för den kända
berättelsen om den treåriga hungersnöden under Davids tid i
2 Sam. 21. Då nöden varat oafbrutet i tre år, vänder sig
konungen till Herren med förfrågan om orsaken och får då till
svar, att denna ligger i en oförsonad blodsskuld, som hans
företrädare på tronen, konung Saul, ådragit sig, därigenom att han,
tvärtemot Israels ed (Jos. 9:15), sökt utrota gibeoniterna. När
David så vänder sig till gibeoniterna med förfrågan, hvad de
kräfva som försoning, svara de: »Vi fordra icke silfver eller
guld af Saul och hans hus. — — — Men den man, som
förödde oss, och som tänkte på att förgöra oss,1 för att vi icke
mer skulle hafva bestånd någonstädes inom Israels land, af hans
söner må sju utlämnas till oss, att vi må upphänga (1. utsätta?)
dem för Herren på Herrens berg i Gibeon1.» Och konung
David villfor denna begäran och utlämnade två söner och fem
dottersöner till Saul, hvilka sålunda dödades på berget i Gibeon
till försoning af faderns brott. Och när denna försoning skett,
upphörde hungersnöden. Guds rättfärdighetskraf var alltså
uppfylldt.
Denna berättelse står alls icke isolerad i Gamla
testamentet. Jag erinrar blott om Akans söner och döttrar, som stenas
1 Så efter en nödig förbättring af texten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
