Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA FÖRVANDLINGAR I ISRAEL 379
III.
Israels religion äger hvad ,vi skulle kalla en verklig
lifs- och världsåskådning: den vet hvad människan och
mänskligheten är, och hurudant slutet på Guds vägar med
människors barn skall blifva. För att förstå hvad den
gudomliga uppenbarelsens bärare till detta folk betyda, hvilken
omvandling deras tankar innebära af allt hvad som före dem fanns
till i Israels och de öfriga folkens föreställningar om dessa ting,
måste vi först tänka oss tillbaka till den tid, då de olika folken voro
söndrade i en brokig mångfald och betraktade hvarandra såsom
naturliga fiender, till en tid, då äfven världens mest bildade
folk icke kunde tänka sig människorna annorlunda än såsom
söndrade i »greker och barbarer».
I de många, sins emellan stridiga föreställningarna om det
egna folkets, dess konungars och dess gudars förträfflighet och
deras makt öfver andra, står den bibliska urhistorien (1 Mos. 1—11)
som ett sannskyldigt under i världen; men undret framstår
uppenbart i sin storhet, först när man finner, att det historiska
material, som Israel här användt, till stor del också går igen
hos andra folk, framför allt hos babylonierna, och att det
således varit detta, i jämförelse med andra så ringa, i fråga om
världslig kultur så föga betydande folk förunnadt att förvandla
de gifna förutsättningarna, så att de blifvit bärare af eviga
sanningar, på hvilka världen ännu lefver.
Låt oss ett ögonblick tänka på den s. k. folktaflan i 1 Mos. 10
denna för ett ytligt betraktande torra redogörelse för den nya
mänsklighetens utbredning från Noa och hans söner. De folk,
som här uppräknas, torde Israel ha lärt känna genom de
han-delsidkande fenicierna och genom de världseröfrände assyrierna.
Föreställningen om den nya mänsklighetens inbördes släktskap
är i flera fall barnslig och ohistorisk, t. ex. när en enda person,
Ja van, anges som fader till »kittéerna», eller Ham som fader
till Egypten och Kanaan, eller när Kanaan betraktas som fader
till en stad: Sidon, eller när de feniciska kolonierna Elisa och
Tarsis hänföras till Jafets ättlingar m. m. De ifrågavarande
folken upptaga också en mycket liten del af den bebodda jör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
