Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 E. AURELIUS
som helst, och träldom under passionerna, som väl kan
före-enas med fri börd, ja med purpurn.
I denna lämpliga jordmån frodas ock en för hellenismen
karaktäristisk individualism. De små stads-staternas tid var
ohjälpligt förbi och deras band på den enskilde hade lossats.
Individen får frihet att lefva sig själf. Och med den
fortskridande emancipationen från småstaternas fäderneärfda
förpliktande sedvänjor följer nu å ena sidan en stegring af det husliga
lifvets betydelse, å andra sidan ett indragande af
framåtsträfvande viljor i de stora omhvälfningarnes hvirvel. Här sker en
utomordentlig anspänning af alla täflans krafter, en feberaktig
anspänning, där i kamp för personlighetens genomförande
eminent personliga egenskaper högt utvecklas — energisk
dådlust, klar beräkning, beslutsamhet och dristighet. Hur rik tiden
är på glänsande personligheter, det skönjes lätt, om vi se på
de öfre lagren i samhället. Men hvad som inom dem försiggår,
är blott symptom af en allmän rörelse i den stora massan.
Mot den gamla känslan af enhet med omgifningen revolterar
medvetandet af oberoende och själfständighet. Hellenismen är
genomgående de befriade individualiteternas tid. Filosofien
vittnar ock därom. Den bäres af denna nya stämning, af
öfvertygelsen om personlighetens rätt och betydelse. Det
praktiskt-etiska intresset är det öfvervägande och etiken är
individualistisk. Den stoiska apatien, den epikureiska sinnesron, den
skeptiska ataraxien, alla ha det gemensamma draget, att de för
den sedliga verksamheten peka från den yttre världen på den
inre, att de söka det sedliga idealet i individens lösgörande från
alla yttre förhållanden, i hans isolering från samfundet. I »den
vise» personifieras detta ideal, — såsom han står där oberörd
af människors kärlek och hat och aldrig ens af de svåraste
ödets slag bragt ur sitt inres jämnvikt. Så alstras ofta — det
gäller särskildt Stoa — en for den antika människans naivitet
i själfva verket främmande fördjupning af det inre lifvet, som
ser sin uppgift i oaflåtlig omsorg om själen och går upp i
iakttagelse af alla dess rörelser — en intressets konsolidering inåt,
tydligt återspeglad ock i den nu uppblomstrande litterära
biografiens psykologiskt skarpa karaktärs-analys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
