Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MOSEBOK 26:9—14 95
kade ut genom fönstret, att han fick se Isak <smekä> sin hustru
Rebecka. 9Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Se,
hon är ju din hustru; huru har du då kunnat saga: ’Hon är
min syster’?» Isak svarade honom: »Jag fruktade, att jag
annars skulle blifva dödad för hennes skull.» 10Då sade
Abimelek: »Hvad här du gjort mot oss? Huru lätt hade icke
kunnat ske, att någon af folket lägrat din hustru, och så hade
du dragit skuld öfver oss.» n Sedan bjöd Abimelek allt folket
och sade: »Den som kommer vid denne man eller vid hans
hustru, han skall straffas med döden.»
12 Och Isak sådde där i landet och fick det året
hundra-faldt, ty Jahve välsignade honom. 13Öch han blef en mäktig
man; hans makt blef större och större, så att han till slut var
mycket mäktig. 14Han ägåe så många får och* fäkreatur och så
att de voro man och hustru. Därigenom att upptäckten af Isaks
osanning här sker, förrän någon hunnit taga Rebecka till hustru, har
berätt Isen i detta kap. ej fått den spänning, som de likartade
berättelserna i kap. 12 och 20. Här har det endast förelegat en
möjlighet för Rebecka att komma i samma belägenhet som Sara. I denna
omständighet torde ligga en senare tids benägenhet att mildra en
äldre tids mera ogenerade sätt att tala och tänka om sina förfäder,
jfr nedan. V. 9 f. Abimelek blir emellertid förskräckt öfver hvad
som kunnat hända och bestraffar Isak för hans handlingssätt. Häri
torde vi, liksom i 20: 9, ha rätt att se äfven berättarens uppfattning
af saken, se till kap. 20. Af Abimeleks påbud i v. 11 framgår ock
hvilken hög uppfattning man hade af äktenskapet. — V. 12—22: Isak
välsignas och då detta väcker omgifningens afund, flyttar han till
Gerars dal. V. 12—14. Abraham hade fått en särskild gåfva af
Abimelek för det som vederfors Sara (20: 14—16), Isak välsignas direkt
af Gud. V. 12. Abraham har i det föreg, framställts uteslutande
som en nomad. Endast om Isak förtäljes (och blott på detta ställe)
och om Jakob antydes (37: 7), att de därjämte idkat åkerbruk.
Kanaans land lämpar sig för bådadera, och äfven de nomadiserande
beduinerna odla i vissa trakter något jordstycke; »hundrafaldt» behöfver
ej fattas strängt bokstafligt; men det förtjänar dock nämnas, att på
jSukra slätten i Hauran öster om Gennesarets sjö hvete ännu kan gifva
80:de och korn ända till 100:de kornet. »Jahve välsignade honom»,
uppfyllelsen af löftet v. 3 a. V. 13 f. Om rikedom såsom fromhetens
lön se till 13:2 och kap. 24. Isaks rikedom framkallar filistéernas
afundsjuka,, och denna delas äfven af Abimelek enligt v. 16, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
