Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 JOH. LINDBLOM
mig kommer en man, som har varit före mig, emedan han
var förr an jag’») pä ett disharmoniskt sätt samman med v.
15 (»denne var det, om hvilken jag sade: TDen som kommit
efter mig, har hunnit före mig, emedan han var mer än jag1»);
alltså måste stycket v. 33—36 höra samman med 14—15 och
därmed ock med 24—26. Till detta sammanhang räknar Spitta
jämväl 37—51 (med undantag för v. 48 och 50) samt de
historiska notiserna i prologen fr. o. m. v. 6. Härmed ha vi ur
kap. 1 konstruerat fram en i sig sluten historisk berättelse
om Jesu första uppträdande i kretsen af de män, som sedan,
den ene efter den andre, blefvo hans lärjungar. Denna
berättelse betecknar Spitta såsom Johannesevangeliets grundskrift
(A). Vid sidan af denna mötte vi i 19—23, 28—32 fragment
af en annan berättelse. Denna betecknar Spitta såsom en i
förhållande till grundskriften yngre recension, hvarur vi äfven
i kap. 21 funno ett fragment. Denna recension har af det
nuvarande Johannesevangeliets författare inarbetats i
grundskriften.
Men därjämte har denne ur sin egen fatabur tillfogat
åtskilligt stoff. Framför allt en mängd religiösa eller
teologiska reflexioner. I första rummet det dogmatiska innehållet i
prologen.
Ur Spittas behandling af kap. 1 vilja vi anteckna ett par
detaljer. I det omtvistade stället v. 13 upptar han den af
Zahn förfäktade läsarten oox, s£ al^drcov ...... Efsvvvjih], enligt
hvilken utsagan gäller logos (resp. Jesus). Men Spitta tar
bestämdt afstånd från Zahn, enligt min tanke på goda grunder, då
denne i uttrycket ser en allusion på Jesu jordiska födelse, och
låter i stället orden syfta på den preexistentes, den enfödde
sonens, födelse af Gud före all tid. — Med afseende på den
af Zahn för frågan om evangeliets författare rikligt utnyttjade
v. 41 slår Spitta in på en alldeles ny väg, i det han låter
TrpwTOV (resp. TupcbTOc) häntyda på det som följer i v. 43,
hvartill han, efter utsöndrandet af de kap. 2 förberedande orden
Tj^éXrjosv .... TaXiXaiav, låter Andreas vara subjekt.
Joh. 3, Jesu samtal med Nikodemus, analyserar Spitta på
följande sätt. Nikodemus’ fråga »huru kan detta ske?» v. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
