- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugusjunde årgången. 1910 /
142

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142 HOSEA 7: 10—14

10Men Israels stolthet vittnar mot honom; de vända icke om
till Jahve, sin Gud, och de söka honom icke, allt detta
oaktadt.

11 Efraim har blifvit lik en enfaldig dufva utan något förstånd.
Egypten påkalla de, till Assur gå de,

12 Men bäst de gå, utbreder jag mitt nät öfver dem

och drager dem ned (däri), såsom (man gör med) himmelens
fåglar....

13 Ve dem, att de hafva flytt bort ifrån mig! Fördärf öfver

dem, därför att de hafva affallit ifrån mig!
Jag <skulle> förlossa dem, <när> de föra lögnaktigt tal mot mig!

14 De ropa icke till mig af hjärtat, de allenast jämra sig på sina

läger(?);

de <rista sig> för sin säd och sitt vin, allt under det <de äro
gensträfviga> mot mig.

åskådliggör den i v. 8 a uttalade tanken om Efraims bortvissnande:
att han åldrats. Främlingarna äro syrier (i Damaskus) och assyrier
som plundrat och utkräft tribut, jfr inledn. V. 10 är såväl i
språkligt hänseende som med hänsyn till innehållet icke fullt passande
i sammauhanget och betraktas därför af några som senare tillägg.
Israels stolthet», jfr 5: 6; »vittnar», riktigare vore: »skall vittna», men
då passa ej de följande perfekterna, metern är också störd. V. 11 ff.
Likt en dufva, som ej längre trifves i sitt rätta bo utan lätt låter
locka sig (pötä) att söka ett nytt hem än här, än där, söker Efraim
hjälp än hos Assyrien (Menahems tribut 738, jfr inledn.), än hos
Egypten (hans motparti, troligen), utan att se, att de sålunda själfva
dragas in i ett nät, som blir deras fördärf. Senare delen af v. 12 är
obotligt skadad: »Jag skall tukta dem efter förkunnelsen för deras
församling». Man har föreslagit följande förbättring: »jag fängslar
dem C^rem för ^ajesiréni) för deras ondska» (*al rä^ätäm), och
utelämning af Tescherna’ (1. »när jag får höra om deras olycka», med
bibehållande af keschéma). V. 13 kvarhåller bilden från v. 11 f: genom
sin oteokratiska politik går Efraim bort från sin Gud. Hur skulle
han då kunna hjälpa dem? Orden »då de föra lögnaktigt tal emot
mig» innebära väl att de uttala tvifvel om Jahves makt och därför
vända sig till främmande, till världsrikena, jfr Jes. 7. V. 14 Folkets
bön till Gud om hjälp är ej ett hjärterop om hjälp till omvändelse
och frälsning, utan blott ett jämmerrop för att få yttre hjälp; »på
sina läger» är troligen icke ursprunglig text, man väntar ett med
de följande »säd och vin» parallellt ord. I st. för MT:s jitgörärü (de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1910/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free