Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 LITTEEATURANMÄLAN
gerna lusten till vidare försök i den riktningen. Men en
gengångare från denna den filologiska metodens glansdagar finnes
ännu. Det är den framstående assyriologen Jensen, som får in
nästan alla religionsstiftarne under Gilgamescheposet. Han står
ju alldeles ensam, så det kan nog vara rätt, att i en bok med
det syfte som denna, förbigå det hela. Men å andra sidan får
man väl en tid framåt finna sig i, att en och annan
icke-fack-man anser sig i dagspressen eller någon folketshusdiskussion
kunna förklara, att den verkliga vetenskapen anser Jesus för
en mytologisk person. Prof. Lindberg är ju filolog. Men han
har insett, att detta, ehuru det är en synnerligen god skola för
en religionshistoriker, dock icke är den enda. Och hans önskan
är också att gifva något mer än blott kunskap om de olika
folkens biblar. Han vill, att man skall lära sig förstå
»uppenbarelsen». Men grundlaget för detta är en historisk uppfattning
af de olika religionerna, och det får man icke endast genom
studier i religionshistoriens skriftliga dokument. Det är också
ej för honom en historisk uppgift i egentlig mening, ty hans
innersta mening är ej att visa vägen till ett förstående af
religionerna utan religionen. Det framgår också af förordets
ut-lofvande af en tredje del, som skall »sysselsätta sig med att
draga slutsatser af det föregående och kasta blickar framåt,
uttalande en och annan aning om, hur de religiösa idéerna och
det andliga lifvet möjligen kunna komma att gestalta sig i tider
som stunda». Och jag kan icke underlåta att säga, att det
från metodologisk synpunkt är en svaghet i den del, som här
föreligger till anmälan, att denna tredje del leker förf. i hågen.
Historiskt ha vi blott att göra med religionerna, ej religionen.
Om författarens afsikt endast är att söka uppvisa, hvilka tankar
han på grund af historiens gång anser vara utvecklingsdugliga,
och hvilka äro förtorkade, då kan han hålla sig inom
vetenskapens råmärken. Men religionsvetenskapen blir icke
vetenskap, om den skall ge sig på att söka skapa en framtidens religion.
Religionshistorien måste söka att vara objektiv. Och det är
det förnämsta framsteget, att den nu söker vara det, trots den
faktiska ställning den innehar. Men det blir icke bättre, om
den skulle förlora sin objektivitet på grund af, att den
sammanbindes med framtidens religion i stället för den faktiska
teologien. Ty ett sådant sammanbindande blir och måste bli
alltigenom subjektivt.
Då jag säger, att denna tanke inverkat på honom äfven i
den del, som här föreligger, så syftar jag särskildt på det sätt,
hvarpå han understundom får fram de höga och rena tankarna
för att jämföra dem med högre upp på kulturstegen befintliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
