Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 ALFRED WIHLBORG
och grundliga kännedom om våra förfäders lif och kultur. »Mr
han så kom tillbaka till de gamla, märgfulla tiderna, där tankarna
voro enkla, men desto mäktigare, så återfann han där de jämlikar,
han så gärna umgicks med.» Så gick han förbi alla senare
dogmbildningar och bekännelser, tillbaka till den apostoliska
trosbekännelsen. I denna fann han kristendomens äkta innehåll sammanfördt
i några få, kraftiga satser. Detta var »det lille Ord af Herrens
Mund». Jesus hade, påstod Grundtvig, dikterat denna bekännelse
för sina lärjungar. Antydningar härom fann Grundtvig bl. a. i
Apostlagärningarna 1: 3, 2: 22 f., 10: 38 o. f. Eomarbrefvet 10: 8 o. f.
Men det var ej så mycket ur historien, som Grundtvig sökte bevis
för sitt påstående, utan mera a priori. »Det var en
nødvændig-het at det maatte være saaledes; ti Daabspagten var Daabsvilkoret,
der altid matte være detsamme. Det var en Tankegang, som enhvær
enfoldig kunde forstaa.» Så enkel var saken. Och när därför bl.
a. norrmannen Caspari bestämdt påvisade, att trosbekännelsen i
äldsta tider betydligt växlade så till form som innehåll; att den ej
kan påvisas i apostlarnas dagar och att ej ens en skugga af bevis
framlagts för, att den skulle ha meddelats dem direkt af Herren
själf, eller att den äldsta kyrkan haft den åsikten, så kunde
Grundtvig och hans lärjungar konsekvent ställa sig hånfullt afvisande gent
emot all sådan kritik af deras påstående. »Alle saadanne
Invænd-ninger mod at vor Trosbekjendelse er det Træns Ord, som
Apostlarne modtoge af Herren selv er aabenbart kun at smile ad, og
nogle gamle Papirslapper med Opskrift til en saakaldt
Trosbekjendelse, hvis Aegthed er alle mulige tvivl underkastede, ....
saadanne Lapper og saadanne Opskrifter... er ved siden af hele
Menighedens Vidnesbyrd så usle og latterlige, at man ikke kan
fatte, hvordan noget Menneske finder dem værd at anse.» Det är
mästaren själf, som så talar. I trosbekännelsen ser han det enda
fasta och normerande för tron. Bibeln blir för honom endast en
vanlig uppbyggelsebok, låt vara såsom sådan den bästa af alla.
En följd af denna hans ringa värdesättning af ordet såsom
nådemedel blir en motsvarande öfvervärdering af sakramenten, särskildt
dopet. Detta jämte trons ord (apostolicum), hoppets ord (Fader
Vår) och kärlekens ord (nattvardens instiftelseord) kallar han för
församlingens dyrbaraste skatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
