Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 LITTERATURANMÄLAN
Wahrhaftigkeit verletzt wurden. Mit diesem Zuge haben wir
darum unsere Vorstellung von dem israelitischen Volksglauben
zu bereichern. Alles übrige bleibt bestehen, aber dies eine
kommt hinzu: der sittliche Charakter Jahves. Und diesem
einen gehört die Zukunft» (Volksreligion und Weltreligion,
1883, sid. 90 f.) När förf. sid 263 efter åtskilliga medgifvanden
gent emot den härskande riktningen säger: »Men fastholdes
maa det, at Jahvereligionen lige fra først af har været ethisk
bestemt», så har han, trots sin föregående polemik mot
Wellhausen och hans skola, i själfva verket icke sagt någonting
annat än hvad dess anhängare för länge sedan bestämdt gjort
gällande. För öfrigt borde det ha varit förf. bekant, att flera
män, som f. n. häfda just den uppfattning af Mose, som han
själf gör gällande, måste anses som anhängare af Wellhausen.
Så t. ex. måste ju Giesebrecht, som försvarat den historiska
karaktären af förbundet vid Sinai och hvilken förf. åberopar,
räknas dit, och en så framstående man inom denna riktning
som E. Kautzsch i Halle har icke blott ställt sig på samma
ståndpunkt som Giesebrecht utan ock lika starkt betonat, att
Dekalogen, låt vara i kortare form, han härröra från Moses tid,
se art. Religion of Israel i Hastings Dictionary of the Bible,
Extra Volume.
Denna oppositionslystnad mot Wellhausens skola, har
kommit författaren att förbise, att hans egen åskådning ej så
särdeles mycket skiljer sig från dess anhängares äfven i andra
underordnade punkter. På sidan 177 t. ex. uttalar han sig
mycket ofördelaktigt om den meningen, att synd- och
skuldoffer skulle ha uppkommit af de penningeböter, som omtalas i
2 Kon. 12:17. Men å sid. 239 förklarar han sig enig med
dem, som mena, att det vid fråga om ingrepp i
egendomsrätten ursprungligen endast stadgadts böter, att dessa kallats
’äsäm och att det först senare, dock i förexilisk tid,
tillkommit ett offer, som fått detta namn. Denna förklaring är
åtminstone i sak ej så särdeles mycket olika den, som gifvits
t. ex. af E. Kautzsch i hans korta anmärkning till Lev. 5: 14
ff. i den under utgifning varande »Die heilige Schrift des Alten
Testaments» (Tübingen 1908 f.): »Höchstwahrscheinlich sind,
säger K., im jetzigen Schuldopfer nachträglig zwei verschiedene
Opfer zusammengeflossen: das Widderopfer als Ersatz für
das Jahwe verfallene Leben (s. schon Gen. 22,13) und der
Ersatz durch Geld wie Exod. 21, 30, 32, 37. 2 Sam. 12, 6.» Äfven
Kautzsch menar säkert, att ifrågavarande offer ej var en
uppfinning på fri hand af profeten Hesekiel och Prästkodex’
upphofsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
