Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURÅNMÄLAN 445
Anmälaren har sett sig nödsakad att så utförligt dröja vid
denna sida i förf:s framställning, icke därför att han hyser
någon som helst aversion mot det religionshistoriska studiet
och dess användning på Israels religion — tvärtom är
kännedomen särskildt om semiternas religiösa uppfattning också
enligt hans mening nödvändig för att rätt förstå Gamla
Testamentet — utan därför att detta studium icke är något ofelbart
trollmedel, hvarmed man kan utdrifva Wellhausianismen och
annan förment styggelse från den teologiska vetenskapen.
Därpå lämnar förf. själf också rätt talande bevis, utan att dock,
som det synes, själf riktigt veta det. När välmenta fromma
af mera gammaldags teologisk åskådning i hans afhandling sid.
256 få läsa t. ex., att man i Israel »maaske ogsaa af og til
har tænkt sig Jahve som en døende og igjen opstaaende
aargud», att det i hvarje fall i Gilead årligen firades en klagofest,
vid hviken »ogsaa mennesker synes at være ofret og som har
nogen lighet med Tammuz-Ådonis fester», eller på sid. 254
t. o. m. att Ebed-Jahve hos Deutero-Jesaja, om denne också
icke ansluter sig till någon bestämd Tammuz-Ådonis gestalt,
likaväl synes ha till förutsättning de öfver hela orienten spridda
föreställningarna om döende och igen uppstående gudar, skola de
säkerligen känna sig föga uppbygda. Och någon större
uppbyggelse skola de säkert icke heller få af andra upplysningar i
afhandlingen, t. ex. däraf att Israel trodde på en massa demoniska
makter, att de s. k. »syndoffren» ursprungligen voro offer just till
sådana makter (sid. 203 m. fl.), att hela offerväsendet »var det
mest ’ethniske’ inden Jahvereligionen» (sid. 277) o. s. v. Härmed
ha vi naturligtvis icke velat uttala något omdöme om förf:s
åsikter och deras riktighet i dessa punkter, utan endast om hans
sätt att ställa upp dem såsom bättre ägnade att försvara Gamla
testamentets religion än den s. k. härskande åskådningen.
Det nu anförda torde ha visat, att afhandlingens
framställning lider af stor oklarhet beträffande betydelsen af den där
tillämpade metoden. Bristen på klarhet i tankegång eller
uttryckssätt eller i bådadera framträder i lika hög grad, när förf.
skall framlägga sin egen uppfattning. På grund häraf stannar
läsaren ofta i ovisshet om hvad auktor vill säga eller hvad han
kan ha menat. På sid. 2 talar förf. först om att han till
skillnad från andra, som behandlat ämnet, vill behandla det
»paa religionshistorisk vis», utan att dock vilja förneka att andra
också ha rätt att »gaa frem paa mere theologisk vis». Men
omedelbart därpå heter det icke desto mindre, att hans eget »arbeide
gjør krav paa at betragtes som et arbeide af rent
gammeltestamentlig og dermed theologisk art». Sid. 193 anföres den
Bibelforskaren 1910. Haft 5. 3Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
