Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 447
sönderdela sitt stoff. Först lämnas i inledningen en redogörelse
för afhandlingens 1) uppgift, metod, 2) kritik af allmänna
hypoteser om offrens väsen oeh försoningsoffren, 3) framställning af
»synd og soning» i de gammalsemitiska religionerna och 4) en
öfversikt af tidigare uppfattningar af de gammaltestamentliga
försoningsoffren. I förbigående anmärkt hade det 4:de stycket,
om tidigare uppfattningar af G. T:s försoningsoffer och det 2:a
eller kritiken af allmänna hypoteser om offerväsen och
försoningsoffer, enligt anmälarens tanke, bort föras närmare
hvarandra och behandlas i ett sammanhang. I den egentliga
afhandlingen talar förf. sedan först om »synden i det gamla
testament» (sid. 45—128). Denna långa framställning har
emellertid sönderdelats i flera hufvudafdelningar med hvarjehanda
underafdelningar, till föga eller ingen nytta men till stort men
för öfverskådligheten. Det samma kan sägas om den andra
delen, som har till öfverskrift: »forløsning og renselser i det
gamle testament» (sid. 129—209). Men ännu mer än
sönderdelningen af stoffet verkar dess mängd störande och förvirrande
på läsaren. Förf. påpekar i inledningen, att han icke har kunnat
undvika att ingå på syndens begrepp, när han ville utreda
försoningsföreställningarna, och däri har han naturligtvis rätt.
Men arbetets hufvudintresse ligger ju, som han själf säger
sid. 3, på »soningsidéernas og sonoffrens omraade.» Denna
begränsning af den egentliga uppgiften borde ha fått en lika
sträng tillämpning i utförandet, så att förf. hufvudsakligen
framställt uppfattningen af synden, försåvidt den kan blifva och
blifver föremål för försoning medelst offer. Underafdelningarna:
»synd i etisk forstand» etc. (sid. 87—128) och »Jahve som
forløsergud (sid. 129—153) hade då bort göras mycket kortare och de där
behandlade ämnena få en delvis annan framställning. Nu har
förf. tagit med G. T:s uppfattning af synd och frälsning i det
hela, hvilket haft till följd, att man fått både för mycket och
för litet; för mycket, därför att icke alla synder äro föremål
för försoning enligt Gr. T. genom offer, och för litet, därför
att synden såsom föremål för försoning genom offer icke fått
klart framträda och behärska framställningen. Dessutom har
förf., genom att på detta sätt upptaga allt hvad som hör till
synden och frälsningen, i den tredje delen, som handlar om
»forsoning, maader og midler, hvormed Jahves vrede kunde
afvendes» sid. 210—258, tvingats att använda beteckningen
»för-soningsmedel» om sådana begrepp, som icke betraktas som sådana
i G. T. Ty att »syndserkjendelse og syndsbekjendelse» eller
»omvendelse» betraktas som »midler at forsone Jahve», är icke
i öfverensstämmelse» med G. T., och det hjälper här föga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
