Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKSTA MOSEBOK 471 27 — 29 315
E, torde denna källa i sitt ursprungliga skick därefter ha meddelat
patriarkens visshet om hans förestående död och hans förlänande af
»höjdsträckningen» (Sikem) åt Josef samt sin önskan att bli
begrafven i samma graf som hans älskade Rakel (v. 20 b—22, 7, se
därtill). Här ha vi alltså inom E en parallell till 47: 29—31 (J).
Därefter har Jakob gjort sig underrättad om Josefs två söner,
hvarpå denne placerat dem på faderns knän — härmed åsyftas väl själfva
adoptionen. Sedan Josef så tagit de två sönerna från faderns knän,
har han själf fallit ned inför sin fader och i denna ställning
mottagit Jakobs välsignelse för sig själf och för barnen. Välsignelsen
gick ut därpå, att Josef med sönerna måtte uppkallas efter Jakobs
och hans fäders namn, och att de måtte bli talrika stammar i Israel
samt att Josef och hans söners namn måtte bli exempel på och
därför begagnas som en välsignelseformel för en verklig lycka
i Israel (v. 8—9, 10 b, se därtill, v. 11—12, 15—16, 20), se
Procksch a. a. sid. 56 f. Källsöndringen är emellertid icke i hvarje
detalj fullt säker, då red. synes ha ingripit på flera ställen, se v.
8, 11, 22, men torde dock i hufvudsak träffa det riktiga.
27 Så bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gösen; |jp
och de fingo sina besittningar där och voro fruktsamma och
förökade sig storligen. 28Och Jakob lefde sjutton år i
Egyptens land, så att hans lefnadsålder blef ett hundra fyrtiosju år.
29 Då nu tiden närmade sig, att Israel skulle dö, kallade hanJ
till sig sin son Josef och sade till honom: »Om jag har
funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min länd och
lofva att visa mig din kärlek och trofasthet därmed, att du
icke begrafver mig i Egypten, 3Outan <när jag gått till hvila
47: 27—31: Jakob beställer om sin graf. V. 27 a är J:s afslutning på
berättelsen om Jakobs flyttning till Egypten. Men från och med v. b
till v. 28 har red. upptagit P:s berättelse om Jakobs vistelse och växande
rikedom i Egypten: »vara fruktsam och föröka sig» är bl. a. ett för
P karaktäristiskt uttryckssätt. V. 28. De kronologiska uppgifterna äro lika
bestämda kännetecken för P. V. 29—31. Jakob låter Josef med ed
bekräfta sitt löfte att ej begrafva honom i Egypten, utan hos sina fäder. Här
föreligger J: patriarken heter »Israel», »finna nåd för någons ögon», J:s
talesätt. V. 29. Angående betydelsen af handens läggande under landen
se 24: 2 (J). V. 30. Jakob talar om att »gå till sina fäder» = samlas med
dem i dödsriket, liktydigt med att dö, jfr 15: 15; 25: 7; 37: 35. Sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
