Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 FÖRSTA MOSEBOK
råda, att Israel redan är ett folk bestående af olika stammar; men
samtidigt med beskrifningen af det historiskt-geografiska läget af
hvarje stam bryter i vissa fall den profetiska framtidssynen fram i
förutsägelser om tillkommande storhet och lycka, såsom för Juda
(v. 10) och Josef (v. 22—26).
Att bestämma styckets ålder möter stora svårigheter, därför
att dess innehåll i vissa delar, t. ex. beträffande Juda och Josef,
icke synes kunna passa in med hvad som säges om andra stammar.
Om, såsom flera förmenat, förf. lefvat efter det davidiska
konungadömets uppträdande, hur har han då kunnat tala om Benjamin
utan att nämna ett ord om Saul och hans tid? Eller om han,
såsom andra hålla före, rent af upplefvat rikets delning och velat fira
Josefsstammen (Efraim) som konungsstammen (v. 26), hur har han
då samtidigt därmed kunnat framställa Juda som den konungsliga
spirans innehafvare och profetera om en ur dess midt framträdande
ideal härskare (v. 10)? Och huru har han i bådadera fallen kunnat
tala om Levi stam på det sätt som han gör v. 7?
För att undgå dessa svårigheter torde vi få tänka oss, att den
samling af ord och utsagor om de särskilda stammarna, som sången
innehåller, uppstått på skilda tider och därför representerar olika
tiders tankar om dessa stammar. Härför tala vissa tecken, som
tyda på olika ursprung. Profetian om Dan gör intryck af två
själfständiga utsagor (v. 16 f.) och profetian om Juda synes föreligga i
tre likaledes själfständiga uttalanden (v. 8—10); man observere, att
Juda är nämndt i v. 8, 9 och 10. Antagandet af ett olika ursprung
för utsagorna om dessa stammar får ett stöd i det förhållandet, att
de äfven äro präglade af olika motiv: en sträfvan å ena sidan att
bilda ordlekar med namnen, å den andra att jämföra stammens
bärare med ett djur. Denna dubbla sträfvan skönjes äfven i
utsagorna om vissa af de öfriga stammarna, ehuru den icke tar sig
uttryck vid hvarje stam: om Gad yttrar sig den talande med en
anspelning på namnet, om Isaskar, Naftali, Benjamin under en
jämförelse med djur. Såsom de olika utsagorna nu föreligga, bilda de
ett helt i så måtto, att Lea-stammarna sättas först, därefter
Bilha-och Silpa-stammarna och sist Kakel-stammarna. Enskilda utsagor
gå troligen tillbaka till en mycket aflägsen tid. Så t. ex. synas
orden om Ruben, Simeon och Levi (v. 3—7) gälla händelser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
