Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 FÖKSTA MOSEBOK 49: 8—10
8 Juda, dig skola dina bröder prisa; din hand skall vara på
dina fienders nacke.
för dig skola din faders söner buga sig.
9Ett ungt lejon är Juda; <efter taget> byte har du dragit dit
upp, min son.
Han har lagt sig ned, han hvilar såsom ett lejon, såsom en
lejoninna — hvem vågar oroa honom?
eller arfvedel i landet. Senare utvecklade P en lära om de s. k.
levitstäderna, som enl. dess framställning skola ha varit utsedda
redan af Mose och tilldelade Levis efterkommande, för att dessa
sålunda skulle vara spridda öfver hela landet, alltså, tvärtemot
uttrycket på vårt ställe, som talar om en förbannelse, vara till en
välsignelse för Israel, jfr 4 Mos. 35, Jos. 21. — V. 8—12: Juda. Sedan
Ruben, Simeon och Levi gjort sig ovärdiga att blifva ledare för de
andra, får Juda denna värdighet; han blir alltså i verkligheten den
förstfödde. Därför heter det: »dig skola dina bröder prisa», jödukäy
en ordlek till jehudä, hvaraf vårt Juda är en förkortning, jfr 29:35,
där namnet dock förklaras något annorlunda: Lea vill prisa Gud för
sin son. Hyllningen från de Öfriga stammarnas sida har sin yttre
grund i Judas segerrika strid mot fiender, som han upphinner och
fattar i nacken. V. 9. I tapperhet liknar Juda ett ungt och kraftigt
lejon. Eg. »från rof», efter att ha jagat och ätit sig mätt af rof,
därnere i Jordandalen eller låglandet och på slätten västerut, har han
dragit upp på det otillgängliga berglandet och där Jagt sig ned till
hvila, men i detta läge är han lika farlig för fienderna som förut:
»hvem vågar oroa (väcka) honom?» Möjlig, ehuru mindre passande
till den anslagna bilden, är också öfversättningen: »du har växt dig
stor», du har stigit högt i makt, af rof. Juda har alltså redan fattat
fast fot i sitt stamområde, haft lyckliga strider med främlingar och
framstår därför som ledare för de andra stammarna. Men den
profetiska blicken har genomträngt den historiska horisonten och sett
längre än den blotta politiska beräkningen kunde nå. V. 10. Som
anförare och härskare öfver de andra stammarna och de
underkufvade fienderna har Juda sin spira eller härskarstaf, som han enligt
gammal sed håller upprätt mellan sina fötter; och detta tecken på
härskarvärdighet, d. ä. värdigheten själf skall han ej förlora; den
följande, med »till dess» inledda satsen anger ej en tidpunkt, då han
skall mista sin makt, utan, liksom i Ps. 110:1, jfr 1 Mos. 28:15, en
tid då den s. a. s. kulminerar eller har nått sitt högsta mål. Huru
detta närmare bör förstås, är icke fullt klart på grund af grundtrs
dunkelhet. Massoreterna torde ha uppfattat schilöh som den bekanta
orten Silo (jfr kere schilö), där Israel vid Domaretidens slut hade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
