Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 EEIK STAVE
tillägnat sig den kananeiska religionen, icke vet någon annan
utväg till räddning, än att Gud först skall taga ifrån Israel
dess land med alla dess vingårdar och »föra det ut i öknen»
(Hos. 2:14.) Ett annat ämne till ovisshet och strid utgjorde,
såsom fallet är ännu hos oss, politiken. Men den politiska
frågan gällde till en början hufvudsakligen, huruvida man såsom
de andra falken skulle ha en konung eller icke. Israel hade
från början en strängt aristokratisk författning, och huru djupt
rotad den aristokratiska åskådningen var hos folket, kan man
t. ex. se af den märkliga fabeln om träden, som en gång ville
välja sig en konung och icke funno någon annan villig att
taga emot anbudet än törnbusken (Dom. 9). Och kändt är,
huru profeten och domaren Samuel, enligt den ena berättelsen
om konungadömets införande, allvarligt satte sig däremot och
endast tvungen och med sorg i hjärtat fogade sig efter folkets
önskan att sätta en konung öfver det (1 Sam. 8).
Naturligtvis ha alla dessa och liknande strider icke aflupit
utan nederlag för många. Men att det i stort sedt ändock
lyckats Israel att lägga kulturens krafter under religionens
inflytande eller göra dem till medel för att uttrycka Guds
herravälde i världen, därpå ha vi flera bevis. Vinet, mot hvars
missbruk profeterna alltfort vände sig, har blifvit symbolen ej
blott för folkets trygga besittning af Kanaans land utan ock
för den messianska tidens härlighet. När Salomos lyckliga tid
beskrifves, heter det, att »Juda och Israel sutto i trygghet
hvar och en under sitt vinträd och sitt fikonträd från Dan ända
till Beer-Seba» (1 Kon. 4: 25). Och så skall det enligt
profeten Mika (4: 4) äfven vara i den messianska tiden. Det
för-lofvade landet, där rekabiterna endast ville lefva som nomader,
och därifrån Israel enligt Hosea måste drifvas ut i öknen, skall
återigen enligt samme profet bli folkets egendom, Och »då
skall Herren bönhöra himmelen och den skall bönhöra jorden,
och jorden skall bönhöra säden och vinet och oljan.» (Hos.
2: 21.) Konungadömet, mot hvilket ännu en Samuel i förstone
opponerade, har blifvit ett nytt medel för att uttrycka Guds
herravälde öfver världen. Ty det var ju först sedan Israel
samlats till en nation under konung Davids spira, som profetian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
