Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALOMOS ODEN, EN NYUPPTÄCKT GAMMALKRISTEN PSALMBOK 373
odena från början varit affattade på grekiska eller grekiskan
tilläfventyrs i sin ordning, såsom fallet är med de
pompejanska Salomopsalmerna, är en öfversättning af en ursprungligen
hebreisk, resp. arameisk, text, det är omöjligt att för
närvarande afgöra med absolut visshet. Det tyckes dock bland de
lärde råda en så godt som fullständig samstämmighet i fråga
om odenas ursprungliga affattning på grekiska.1
Odena äro till antalet 42. Ode 1 och 2 samt början af
ode 3 saknas i handskriften. Det första odet återfinna vi dock
i Pistis Sophia.
Jag öfvergår nu till en analys af innehållet i våra oden.
Redan det första odet för oss in medias res: »Herren är på
mitt hufvud såsom en krans, och jag skall ej skiljas från
honom. Sanningens krans har blifvit flätad åt mig, och han
har låtit sina kvistar grönska på mig. Ty han är ej lik en
vissnad krans, som icke grönskar, utan du är lefvande på mitt
hufvud och grönskar på mitt hufvud. Dina frukter äro väl
fyllda och fullmogna, ja, fyllda af din frälsning.» Vi stå med
ens invid själfva hjärtpunkten af det fromhetslif, som tagit sig
uttryck i Salomos oden. Diktaren besjunger sitt
gudsförhållande. Gud är honom innerligt nära; han lefver i omedelbar
lifsgemenskap med sin Gud. I de hellenistiska
mysteriereligionerna blefvo adepterna vid invigningen i de heliga
mysterierna bekransade.2 Bekransade blefvo också dopkandidaterna
vid de gammalkristna dopakterna. Genom bekransningen
betecknades man såsom upptagen i en högre värld, såsom invigd.
Genom att beskrifva sitt gudsförhållande under bilden af en
bekransning tillmäter diktaren sig själf en karaktär af att vara
invigd i något heligt mysterium och sitt gudsförhållande en
karaktär af mystik. Se vi närmare på arten af denna mystik,
så är den i första hand Guds-mystik. Med »Herren» ha vi
i regel att förstå Gud själf. Det bevisas af det ofta tillagda
epitetet »den Högste». I fråga om gudsbegreppet vilja vi
1 Ett försök till retroversion till grekiskan är nyligen gjordt af
W. Frankenberg i Beihefte zur ZATW XXI, 1911.
2 R. Reitzenstein, Die hellenistischen Mysterienreligionen, 1910,
e. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
