Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
JOH. LINDBLOM
nu allra först betona, att det saknar hvarje spår af den i
religiös mystik annars vanliga panteistiska anstrykningen.
Guds personlighet är hela diktsamlingen igenom
framgångsrikt häfdad. Salomoodenas gudsbegrepp är från denna
synpunkt alltigenom det bibliska. Ode 16 utgör en högstämd
hymn till Gud såsom skapareguden: »Han har uibredt jorden
och gifvit åt vattnet dess boning i hafvet. Han har utspänt
himmelen och fastsatt stjärnorna, fastställt och upprättat
skapelsen och har hvilat från sina verk.» Gud är jämväl
utkorelsens Gud. Utkorelsens objekt är menigheten af de fromma*
som tala i odena, samt den enskilde mystikern (4, 8, 23, 33).
Här är att anmärka, att våra ode q resolut hafva brutit med
den gammaltestamentliga nationalreligionen. Endast en gång
i förbigående alluderas på egendomsfolkets idé och löftena
till fäderna (31). Den religiösa individualismen är fullt
genomförd. Gudsförhållandet är ett personligt förhållande mellan
den enskilde mystikern och Gud.
Gudsbegreppets innehåll har i våra oden nått en konkret
enhetlig utgestaltning. Det är praktiskt taget egentligen blott
ett enda, som den fromme vet om Gud, på hvilket han ock
lefver; det är: Gud är kärlek. Kärlekens idé är emellertid
egendomligt utpräglad. Kärleken är ej tilläfventyrs den i
historien för de högsta ändamålen verkande gudomliga makten;
den är ej heller det syndaförlåtande hjärtelaget. Guds kärlek
är här den nedlåtande kärlek, som söker gemenskap med den
enskilda själen i syfte att försätta den i mystisk lifsgemenskap
med Gud: »Han älskar mig, ty icke förstode jag att älska
Herren, om han icke älskade mig. Hvem förmår att bedöma
kärleken utom den älskade? Jag älskar den älskade, och min
själ älskar honom–––—, och jag skall ej vara någon
främling, ty det finns ingen missunnsamhet hos Herren, den högste
och barmhärtige» (3: 2 ff.).
Guds kärlek till den enskilda själen är den centrala idér
omkring hvilken odenas hela tankekrets rör sig. Närmare
be-stämdt låta alla öfriga tankar gruppera sig kring de två
frågorna: huru kommer denna Guds kärlek den enskilda själen
till godo? och: hvad är kärlekens verk med själen? Svaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
