Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALOMOS ODEN, EN NYUPPTÄCKT GAMMALKRISTEN PSALMBOK 375
på den första frågan ligger inneslutet i ordet uppenbarelsen;
svaret på den andra i ordet den mystiska gudsgemenskapen
och dess frukter.
Salomoodenas uppenbarelsebegrepp är, så vidt jag ser, icke
historiskt, icke heller individuellt mystiskt i den meningen, att
uppenbarelsen tilläfventyrs skulle bestå i omedelbar inre
upplysning; det är mytologiskt. Det mytologiska ligger däri, att
uppenbarelsen är tänkt såsom en förhistorisk uruppenbarelse.
Gud har på en obestämd, ohistorisk tidpunkt bragt världen och
mänskligheten uppenbarelsens gåfva. Världen var i
begynnelsen försänkt i villfarelsens mörker. Gud lät sanningen sänka
sig ned i detta mörker. Genom sanningens uppenbarelse gaf
mörkret i världen vika för ljuset. I ode 33 skildras
sanningens uppenbarelse under bilden af en jungfru, som predikar för
människorna: »I människosöner, vänden om, I
människodöttrar, kommen–––––-, och jag vill göra eder visa på
sanningens vägar.» Innehållet i sanningens förkunnelse är Guds
kärlek: Hören mig och låten frälsa eder, ty jag förkunnar
Guds godhet bland eder.» Alltifrån den stund, då
sanningsuppenbarelsen först kom världen till godo, lefver nu den gudomliga
sanningen alltjämt i mänskligheten. Den liknas vid en väldig
flod, som öfversvämmat jordens yta, nedslagit alla hinder och
trotsat alla, som sökt bygga en damm däremot. Af denna flod
få alla törstiga att dricka. Dess vatten räckes åt dem af »denna
drycks tjänare», såsom det heter, »de, åt hvilka dess vatten
blifvit anförtrodt» (6). Understundom betecknas uppenbarelsen
genom det från den grekiska filosofien och den johanneiska
litteraturen kända begreppet ordet. Ordet spelar i våra oden
en omfattande roll. Ordet utgår från Gud, har sin boning i
Sonen, är världsskapelsens förmedlare, den allmänna och
individuella uppenbarelsens princip, det religiösa och sedliga
lif-vets källa, det eviga lifvets, odödlighetens förmedlare.
Innehållet i ordet såsom uppenbarelseprincip är kärleken: »Ordets
boning är människan, och dess sanning är kärleken. Saliga de,
hvilka genom det förstått allt och hafva lärt känna Herren i
hans sanning» (12).
Mänsklighetens delaktiggörelse af uppenbarelsen är syftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
