Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 N. J. GÖRANSSON
om försoningen som Anselms (Das Werk Christi wird (i
pro-stantismen) zum Korrelat des rechtfertigenden Glaubens — darin
liegt im Grunde alles. Nun hört das äusserliche Rechnen
notwendig auf... die Alternative Genugtuung oder Strafe
verschwindet...) (s. 110).
När dogmats grundfakta få gälla, är Ihmels beredd att ge
stora medgifvanden åt nyare teologiska tankar. I fråga om
Kristus och hans verk vill han alltså vara med om att lägga
hufvudvikten på Jesu historiska persons betydelse. Vidare vill
han afvisa alla sådana spekulationer om Kristi döds försonande
betydelse, hvilka gå ut på att isolera döden såsom något
fristående i förhållande till frälsarens lif. Ihmels vill i allmänhet
i likhet med t. ex. Schleiermacher, von Hofmann och Ritschl
förstå Kristus och hans verk medelst utgångspunkt i det
historiskt mänskliga och genom att betona hans kallelse och trohet,
hans kärlek och lydnad för sin himmelske fader. Den etiska
betraktelsen är för honom den bestämmande, den allt afgörande
(jfr s. 116 f.).
Jämför man Ihmels med O. Kirn, Julius Kaftan och Häring,
hvilka torde få räknas som moderna teologer tillhörande den
ritschlska skolans höger, så är skillnaden, så vidt jag kan se,
endast den, att intresset för kontinuitet med den kyrkliga
ståndpunkt, som lefver på ortodoxiens och supranaturalismens
dogmatiska arftagare, hos Ihmels är ojämförligt starkare än
hos de nyss nämnda. Man finner därför hos Ihmels en tydlig
sträfvan att, sedan han redogjort för sin principiella ståndpunkt,
alltid söka, så vidt möjligt är, i den dogmatiska formuleringen
närma sig de äldre definitionerna. Innehållet i formlerna
moderniseras och etiseras, deras psykologiska anknytningspunkter
för nutidens människor utredas och pointeras, nyare teologers
inlägg diskuteras med noggrannhet och nobless, men slutet blir,
att man så långt sig göra låter föres tillbaka till de
suprana-turala och ortodoxa satserna. Jag hänvisar här t. ex. till sid.
298; sid. 62 citatet från Frank och dess användning; sid. 85;
sid. 99; sid. 115; sid. 132 f. Denna konservativa metod är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
