Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 N. J. GÖRANSSON
att Luther gjorde en etisk omvärdering i sammanhang därmed,
att en ny gudskännedom bröt fram i hans själ. Var skuldkänslan
före detta religiösa genombrott till stor del skrämsel för Guds
abstrakta helighet, så blef den sedan en lugn förebråelse,
förenad med lust till ett nytt lif och med visshet om att Gud
förlåter och gör allt godt igen. Professor Söderblom liknar
i den skrift jag ofvan anfört den kristnes frigörelse ur synden
vid det geniala skapandet; den nya människan är, säger han,
»en uppenbarelse af en uppåtstigande skapelseprocess». Det
religiösa genombrottet betyder ett val: skall Gud skapa
människan eller förödelsen förstöra henne? Och när hon med
hjärtats inre genialitet, som nu visar sig verksamt efter snillets
lagar, bejakar Guds rätt till fortsatt skapande, sätter hon in
sig själf i den uppenbarelsens historia, som redan ägt rum.
Den blir till ett Guds handlande med henne. »Det skedde för
mig», säger han. Man kan, såsom Luther, börja med
skrämseln för en Gud, som ännu blott ofullkomligt uppenbarat sig,
men innan man genomgått detta inre förlopp, som kan liknas
vid snillets tillblifvelse, har man icke fullständig religiös
erfarenhet. Och forvandt vore det förvisso att sätta skrämseln
för en abstrakt helighet såsom utgångspunkt för kristlig och
luthersk teologi, »byggd på erfarenhet».
Ihmels tyckes förutsätta — och den förutsättningen
inne-slutes visserligen i den äldre dogmatiska läran om den fallna
människans salighetsordning — att »das erschrockene Gewissen»
alltid är en direkt etisk erfarenhet af fullkomligt obestridlig
sanning, så att man vetenskapligt kan utgå från den såsom
från hvarje annan oanfäktbar etisk erfarenhet. Men i många
fall är den direkt beroende af en inlärd och ofullständig,
abstrakt föreställning om Gud. Om man föreställer sig Guds
helighet abstrakt, så blir också synd- och skuldmedvetandet
därefter, d. v. s. det artar sig som skrämsel; och när det då
på något starkare sätt gör sig aktivt gällande, så medför det
hysterisk botgöring. Ett sådant hysteriskt förhållande till Gud
kan tagas bort genom undervisning och genom en ny lära,
utan att samvetet kränkes. Yttrar sig syndmedvetandet
däremot såsom en på verklighet grundad etisk upplefvelse, så kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
