Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 ERLING EIDEM
sonen, så är det emellertid, enligt Feine, ej blott
Danielssynen, som går igen; också en ton från motivet: Herrens
lidande tjänare, ljuder med.
Om denna senare gestalt och dess betydelsefulla plats
i Jesu tankar får förf. anledning att orda i kapitlet om
försoningen (sid. 145 ff.), där de båda klassiska bevis-ställena,
om lösepenningen, Mark. 10:45 = Matt. 20:28, samt
instiftelseorden till nattvarden, få en utförlig behandling. Den af
författaren i detta sammanhang uppställda maximen: "Mit der
blossen Subtraktion wird keine verständige historische Kritik
geübt" (sid. 160), kunde förtjäna ett grundligare behjärtande
än hvad som ofta är fallet.
Påfallande kortfattad är däremot framställningen af
uppståndelsen, parusien (Feine öfversätter denna terminus
genomgående med Wieder-kxmit) och domen (sid. 171 ff.).
Sannolikt har förf. något underskattat betydelsen af den
judiska eskatologien för Jesus. Däremot framhåller han
utmärkt den disparata karaktären hos det eskatologiska
stoffet såväl i allmänhet som hos Honom själf sid. 177.
Från den första hufvuddelen orn Jesus öfvergår förf.
omedelbart till att i den andra framställa ’Die Lehre des
Paulus’. Man observerar genast frånvaron af det parti, som
brukade placeras däremellan, rubriceradt såsom t. ex. hos
Bernhard Weiss: ’Der urapostoliche Lehrtropus in der
vor-paulinischen Zeit’ och hvilande på 1 Petri och Jakobsbrefven
jämte talen i Apostlagärningarnas förra hälft. Den högst
intressanta och viktiga afdelningen om trosföreställningarna
och fromhetslifvet i urförsamlingen under den tid, då Paulus
ännu icke slagit igenom, kan numera ej få någon bredare
behandling, endast skisseras, sedan man på de allra flesta
håll — så ock Feine (sid. 191) — tror sig böra fastslå, att
äfven 1 Petri och Jak. förutsätta tillvaron af paulinsk
teologi och att jämväl Acta 1—12 är en källa, som måste
handhafvas med stor försiktighet, visserligen, enligt anmälarens
tro, i högre grad än Feine gjort det. A andra sidan inser
man med växande klarhet, huru orimligt det var, när man
som förr på radikalt håll ville förstå Paulus alldeles obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
