Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYTT ARBETE I NYA TESTAMENTETS TEOLOGI 423
roende af urförsamlingens tro eller åtminstone sökte reducera
dess inflytelser på honom till ett minimum. Så får man
inom Paulusframställningen kapitlet: "Die theologischen
Anschauungen der Urgemeinde als Voraussetzung der
pau-linischen Theologie" (sid. 190 ff); det tyvärr allt för knappa
materialet ha vi att hämta utom från xlcta 1 —12 (särskildt
Petrus- och Stefanustalen) med iakttagande af kritisk
försiktighet, äfven ur de paulinska brefven, där dessa alludera
på församlingstro, och de synoptiska evangelierna, för så
vidt de återspegla förhållandena i apostlakyrkan. Särskildt
intresse ägnar förf. här som vanligt kristologien (sid. 194 ff);
hans opposition mot ’eine modern rationalisierende
Dogmatik’ präglas af entusiasmens värme. "Nimmermehr wird
man instande sein, die Christologie schon der ältesten Jünger
zu erklären, wenn man den irdischen Jesus nur mit
Men-schenmass misst. Denn es gilt die Tatsache geschichtlich
zu erklären, dass eben dieselben Jünger, welche mit Jesus
in jahrelanger irdischer Lebensgemeinschaft gestanden haben
und die aus dem durchaus monotheistisch gerichteten
Judentum hervorgegangen waren, Jesus kurze Zeit nach seinem . . .
Tode göttliche Würdestellung und göttliche Macht
(Geistaus-giessung) zugeschrieben haben" (sid. 198, jfr ock ff.). Hur
man än må ställa sig till Feines resonnemang, förtjänar det
i alla händelser att påpekas, huru mycket mer kompliceradt
problemet blir, ifall man tror sig böra uppgifva kritikens
gamla antagande om Paulus som den, för hvilkens tro Jesus
först antagit gudomlig karaktär, och i stället skjuter denna
process tillbaka till urförsamlingen, åt hvilket håll tendensen
numera synes gå.
Behandlingen af dop och nattvard i apostlakyrkan (sid.
210 ff.) räknar recensenten för sin del till bokens mindre
starka partier. Konflikten mellan författarens dogmatiska
ståndpunkt och exegetiska frimodighet kommer här rätt
typiskt till synes. Först underkännes autenticiteten af
dopbefallningen i Matt. 28:19, men några rader längre ner
anser förf. sig kunna vetenskapligt deducera fram, att det
kristna dopets väsen ifrån begynnelsen varit trinitariskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
