Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBARELSE OCH HISTORIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 431
en storhet, som, till följd af sin frihet från konkreta historiska
betingelser, alltid på nytt kan blifva samtidig med
människosjälen och utöfva en närvarande inverkan». Uppenbarelsen
är — höra vi här — icke nedlagd i någon fast punkt i
historien, »etwa in den Urkunden der Offenbarung». Att Jesus
»gelegentlich» kallas Guds uppenbarelse betyder blott, att
Gud griper människosjälarna med Jesusbilden; »es bedeutet
nicht die Abhängigkeit der Gotteserfahrung von einem Stück
Vergangenheit ».l
Af hvad vi nu hört torde framgå, att det icke är så
alldeles själfklart, hvad Herrmann menar om uppenbarelsens
förhållande till historien, när han såsom vår tros yttersta
grund hänvisar oss till Jesu bild eller Jesu inre lif. Huru
kunna öfverhufvudtaget så olika tolkningar framställas som
de vi ofvan sett prof på? Har någon —hvilkendera —rätt?
Ligger det törhända något berättigadt moment hos dem båda?
För att kunna klargöra, huru härmed förhåller sig, måste
vi först föra oss till minnes de omständigheter, under hvilka
Herrmann hänvisar oss till Jesu inre bild såsom trosgrund.
Dessa kunna här blott helt öfversiktligt beröras. Det är
bekant, med hvilken energi Herrmann värjer sig mot tanken
på, att »eine Begründung der Religion» skulle kunna ske på
vetenskaplig väg, d. v. s. med vetenskapens bindande bevis.
I hvarje försök till dylik bindande teoretisk bevisföring ser
Herrmann blott en otillbörlig sammanblandning af religion
och metafysik och ett återfall i gammal katolsk skolastik, i
hvarje fall tecken till att vederbörande ännu befinner sig på
ett för-kantiskt stadium. Typiska och belysande äro
följande Herrmanns ord om Troeltschs religionsfilosofi: »ich
wüsste nicht, wer es lange bei einer Religionsphilosophie
aushalten sollte, die an der Religion selbst vorübergeht
und als Wissenschaft der vorkantischen Zeit angehört».2
Religion är icke något allmängiltigt eller något som tillhör
den »bevisbara» verkligheten, den tillhör i stället den »upp-
1 Stephan, Theozentrische Theologie i Zeitschrift für Theologie
und Kirche, sid. 196.
2 Theologische Literaturzeitijng 1912, sid. 245.
Bibel f or skar en 1912. Haft. 6. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
