Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBARELSE OCH HISTORIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 433
rotbara föreställningen, att hon har ett eget lif. »x Det sedliga
krafvet tvingar så fram väl ej religionen själf men
frågan om religionen. Vilja vi här söka fixera sedlighetens
förhållande till religionen enligt Herrmann, så kunna vi göra
detta i tre punkter. Först tvenne positiva satser. Den
religiösa upplefveisen kan blott uppstå i en själ, hvilken
kommit till medvetande om hvad ett själfständigt lif
öfverhufvud betyder, endast genom denna sedliga insikt kunna vi
vinna ett fattbart innehåll i tanken på en i allt verkande makt,
på en gudsuppenbarelse, först härigenom bli vi
öfverhufvudtaget i stånd att föreställa oss en från naturen skild
verklighet. Vidare: den sedliga insikten leder oss in på den väg, som
kan föra oss till religion, genom att föra oss till den kris, i
hvilken vi erfara vår egen vanmakt och skuld. Slutligen en
negativ sats : det är icke Herrmanns mening, såsom man
stundom får höra, att sedligheten skulle kunna tvinga fram
religionen, denna är icke något sedlighetens postulat. En
sådan teologi vore likaväl en »illusionsteologi» som den
teologi, hvilken är »så osedlig», att den talar om »fakta, som
fordra tro », uppfordrar människor att kalla sådant för »fakta »,
som icke är det för henne.2 Herrmann har god grund till att
i en uppsats från i år framhålla, huru han »många gånger
utvecklat», att uppkomsten af frågan efter religion måste
förstås utifrån människans »utveckling till andlig klarhet », men
däremot icke uppkomsten af religionen själf. »Frågan efter
religion vaknar i en människa, när hon såsom outhärdliga
förnimmer förvirringen och kraftlösheten i det egna lif, som
hon dock ständigt menar sig äga. Men ingen människa kan
själf ändra detta tillstånd, åt hvar och en öfverlåtes det att
söka i det som vederfares henne, om däri något framträder,
mot hvilket hon icke längre behöfver värja sig, till hvilket
hon i stället kan gifva sig helt hän. »3 Skulle vår visshet om
1 Herrmann, Etik, svensk öfvers., sid. 84.
2 Herrmann, Die Lage und Aufgabe der evangelischen Dogmatik,
in der Gegenwart, Z. f. Theol. u. Kirche 1907, sid. 345.
8 Herrmann, Neu gestellte Aufgaben, Z. f. Th. u. K. 1912, sid 139.
Jfr Etik, sid. 79 ff., Religion och historia, sid. 75 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
