Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBARELSE OCH HISTOKIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 441
lif, vi själfva äga, men ett eget lif ha vi endast genom
förbindelsen med den historia, som uppenbarar sig för oss.»1
Denna Herrmanns utredning af historiens begrepp
har varit ägnad att tydligare klargöra, hvad han själf
menar med, och huru han motiverar, att Jesu bild kan vara
ett närvarande, i vårt lif ingripande faktum. Herrmann
tillämpar på Jesu person hvad som gäller om all historia.
Vi förmå öfverhufvud, kunde man säga, icke tala om
någon »historia», utan att denna är vårt eget lifs
tillhörighet, vår personliga egendom. Därförutan kunna vi blott
se »naturen». Så blir »Jesu person vår inre egendom i
vår till den nytestamentliga Jesusbilden knutna erfarenhet».2
Hans person blir det utan all jämförelse märkligaste
faktum, som vi möta i vårt eget lifs erfarenhet. Tydligt blir
det nu för oss, att den af Schaeder framställda
anmärkningen icke låter sig upprätthållas, i hvarje fall icke i den
form Schaeder själf gifvit åt densamma. Till den från oss
s j älfva f j ärran varande förgångna historien förlägger Herrmann
icke Jesusgestalten, till »ein weit abliegendes historisches
Faktum» visar han oss icke hän. Snarare synes oss väl
det vi nu hört, om Jesus såsom ett på en gång närvarande
och historiskt faktum, gå i riktning af ett identifierande
af de båda begreppen historiskt och närvarande, som icke
alls laborerar med »det förgångna ». Snarare synes Stephan
ha rätt, när han säger, att Herrmann alldeles frigör vår
guds erfarenhet från beroendet af »ein Stück
Vergangenheit», därigenom att Jesusgestalten står »fri från konkreta
historiska betingelser». Ja snarare synes vi t. o. m. ledas
i närheten af Grützmachers tolkning, då han förklarar
Herrmanns Jesus blott vara en projektion af vårt eget
tidlösa, sedliga och religiösa ideal, hvilken alltså skulle
lämna icke blott de konkreta historiska dragen utan ock
själfva den historiska fakticiteten bakom sig.
Se vi emellertid noga till, skola vi finna, att icke heller
någon af dessa båda sistnämnda tolkningar utan vidare
1 Herrmann, Religion och Historia, sid. 40—52.
2 Herrmann, Religion och Historia, sid. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
