Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 GUSTAF AULÉN
rischen Forschung sich unabhängig wissen kann».1 Liksom
Herrmann öfverhufvud med den yttersta energi vakar öfver,
att religionens föremål — den upplefbara verkligheten —
måste vara strängt åtskild från vetenskapens föremål —
den uppvisbara verkligheten — så gör han ock anspråk på att
kunna lösa de med den historiska vetenskapen förbundna
svårigheterna genom häfdandet af trons fullkomliga
oberoende af denna vetenskap. Hans tes är: den historiska
vetenskapens utforskande af den tradition, vid hvilken vår
religiösa tro är bunden, kan icke taga fram åt oss och lämna
oss vår tros grund, ej heller taga den ifrån oss eller skada
den. En sådan genomförd skilsmässa är lika nödvändig
för trons skull som för vetenskapens. På hvad sätt den är
nödvändig för tron ha vi redan i det föregående sett. Å
andra sidan betonar Herrmann ofta, huru omöjligt det är,
att tron skulle kunna lägga några band på vetenskapen och
föreskrifva den resultat, som den måste nå. Detta skulle
omintetgöra vetenskapens lifsvillkor. Häri ser han en katolsk
föreställning, som visserligen trängt sig in på evangelisk mark,
men som där icke har någon hemortsrätt. Inbillningen, att
det i den historiska forskningen »skulle gälla upprätthållandet
eller förstörandet af den religiösa trons grund, förlamar
människans kraft och beröfvar forskaren det jämnmod, som
han behöfver för ett vetenskapligt solidt arbete.»2 I
vissheten om att ha grundligt undanröjt alla de af den historiska
forskningen satta svårigheterna, brukar Herrmann gärna
säga oss, att det varit en direkt vinst för oss, när kritiken i
senare tid stundom menat sig kunna göra själfva grunddragen
af Jesu historiska lif osäkra, ja t. o. m. betviflat hans existens.
Ty härigenom skall den insikten befordras, att vetenskapen
och tron icke heller i fråga om historien i grund och botten
ha något med hvarandra att göra, i hvarje fall icke äro
beroende af hvarandra.
Huru lyckas det nu Herrmann att genomföra detta
program? I traditionen möter oss den bild af Jesu inre lif,
1 Herrmann, Lage und Aufgabe, Z. f. Th. u. K., 1907, sid. 347.
2 Herrmann, Etik, sid. 91; jmfr Den kristnes gudsumgänge, sid. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
